Hur mår fröken Furukura? av Sayaka Murata

Det finns tillfällen då en kiosk eller närbutik är en oas i öknen, med just det till salu som man längtar efter eller kanske något oväntat som man inte visste att man behövde. Att föreställa sig en japansk närbutik, oklanderligt skött och med ett spännande utbud helt annorlunda än ett svenskt, är inte svårt när Sayaka Murata berättar om den. Eller rättare sagt, det är hennes huvudperson fröken Furukura som berättar om närbutiken där hon har arbetat i arton år.

Fröken Furukura var ett underligt barn som inte verkade förstå hur man skulle uppföra sig mot andra. Det blev svårare av att det inte fanns några konkreta regler för hur man skall bete sig som människa. Det finns det däremot i närbutiken, till exempel instruktionsfilmer för hur man skall bemöta kunderna, och det gör fröken Furukura med stor entusiasm. Dessutom ser hon på sina kollegor och plockar upp hur de talar och klär sig, och det vinner hon på - människor har lättare att tycka om någon som liknar en själv. Men framför allt har fröken Furukura en stark känsla för hur närbutiken skall skötas. Hon vet vad som säljer bäst på morgnarna, vilka smaker på risbollar som är populärast och går åt först, och städar och ordnar i butiken så att kunderna lätt kan nå det de behöver.

För en människa som har känt sig annorlunda och fel kan det vara otroligt skönt att ha ett jobb med tydliga regler där hen känner att hen gör ett bra arbete. Det är just det som fröken Furukura upplever: att hon är en kugge i samhällsmaskineriet. Och förmodligen ännu viktigare än hennes omgivning skulle tänka sig. Men att vara 36 år, ogift och timanställd i en närbutik är konstigt för hennes familj och barndomsvänner, och snart räcker de gamla förklaringarna inte längre till. Det blir tydligt att om hon har ett förhållande med en man, vilken slashas till man som helst, blir hon mer acceptabel för omgivningen oberoende av om hennes liv egentligen blev sämre. Till och med kollegerna blir mer intresserade av att skvallra om hennes privatliv än att sköta butiken.

I Sayaka Muratas bok dyker det upp en figur som sätter fingret på just det här: den slarvige Shiraha som går på om hur samhället kräver att man skall paras ihop och föröka sig, och att de som inte gör det stöts ut, och att han själv inte får en chans hos de kvinnor han i det närmaste antastar. Han är motsatsen till fröken Furukura i det att han är självisk, ilsken och planlöst följer sin vilja att ha ett inordnat liv i samhället. Fröken Furukura å sin sida har hittills funnit sin plats genom att noga lyssna och lära, och har också lyckats hålla nere de oroväckande våldsamma tendenser hon hade som barn.

Jämfört med att försöka anpassa sig till omgivningens flåsande krav på man och barn verkar livet i den genomlysta och ändamålsenliga närbutiken mycket mer givande och lugnt. Låt oss hoppas att många andra likt fröken Furukura hittar sin egen väg till lycka.