Under 1900-talets första år blomstrade kulturen, med nya idéer, energi och en vilja att förändra samhället. Impressionism, kubism och fauvism var bara några av inriktningarna som skapade konst som visade världen på helt nya sätt. Men en del konstnärer valde att istället för att skruva till synen på omvärlden, så skärpte de den till en realism som inte liknade gamla tiders avmålningar. Trots variationer i uttryck kan man gruppera många av dem under begreppet Nysakligheter / Neue Sachlichkeit / New Objectivity, och det är väldigt bra att Göteborgs Konstmuseum visar denna konst, inte bara för att det var på tiden, utan för att den kan säga något även om vår tid, och är mycket tilldragande.
 |
| Hanns Kralik Från mitt fönster |
 |
| Carel Willinck Zeppelinaren |
Kanske var dessa konstnärer även litet pressade av den precisa fotokonsten, och ville också visa att en bra målning kan tillföra något i seendet. Men de var inte automatiskt avoga mot den nya tidens anda och uppfinningar. Tvärtom kan man ofta se fascination för maskiner, bilar och annan ny teknik.
 |
| Carl Grossberg Den gula pannan |
Dock kände många av risken att människans värde sjönk då många flyttade in till storstaden och blev anonyma på myllrande gator och i fabriker. Flera av verken i utställningen är finkänsliga porträtt och självporträtt.
 |
Edgar Fernhout Självporträtt, Anita Rée Porträtt av Hildegard Haise
|
 |
| Fredrick William Elwell In A Bar |
På spårvagnen kunde man hamna bredvid vem som helst, gammal eller ung, fattig eller (ganska) rik.
 |
| Peter Weiss På spårvagnen I och II |
På Rudolf Wackers tavla är det intressant hur vyn av husen utanför fönstret är ännu mer stiliserad än inredningen i rummet vi står i. Allra mest av mjuka former och naturtrogna skuggningar har Kristusfiguren intill fönstret.
 |
| Rudolf Wacker Fönstret |
Även i Sverige fanns flera konstnärer som ägnade sig åt att avbilda verkligheten realistiskt, ibland hyperrealistiskt som Arvid Carlsons vackra kvinnoporträtt. Kvinnorna på Stina Forssells porträtt är inte (bara) ljuva ögonfägnader utan egna subjekt i originella positioner. Såväl kvinnorna vid penslarna som deras självständiga kvinnliga motiv är en del av den frambrytande moderniteten. Det är mycket intressant att få se de här ögonblicksbilderna från en omvälvande och spännande tid.
Länk till Göteborgs Konstmuseums sida om utställningen
 |
| Arvid Carlson |
 |
| Stina Forssell |
 |
| Stina Forssell |
2 kommentarer:
Det är bra att konstmuseum ställer ut verk från de mellan- (och efter-)krigstidskonstnärer som inte aktivt gick in för att förfula. Det är de värda.
Även om det finns mycket vackert, kunnigt och välgjort på utställningen så kryper dock avarterna in i vissa hörn, med groteskerier och tråkiga förenklingar av egentligen spännande miljöer. Vi, och utställningen, räddas dock av en mindre fläkt av pre-raphaelitiskt inspirerade skönverk. Och Zeppelinare!
Ja, våra åsikter går isär om till exempel de rena linjerna i Torsten Jovinges konst som jag för min del finner sköna och rogivande.
Skicka en kommentar