I Ymslanden var De Blinda på väg att tränga in och ta över världen, och det var det som Hirka lämnade dem för att förhindra. Redan i Ymslanden fanns personer som konspirerade med mörka krafter från en annan värld, och den söker Hirka nu efter enligt en oklar plan. Det visar sig att de finns både närmare och längre bort än hon tror, och under de hastiga resorna mellan York, Venedig och Stockholm uppdagas det att De Blinda och ryktena om dem blandats in i vår mytologi. Samtidigt finner Hirka att den ymsländiska religion som hon och Rime fann vara tom i själva verket har mycket konkret grund. Det finns en mer än tusenårig konflikt som gäller Kraften, och det är den som gör att vår värld saknar Kraften och är döende.
Det är dock tyvärr som att Kraften saknas även i boken. Det är inte bara för att världen den beskriver (vår värld) framstår som trasig och döende, det är också för att såväl Hirka som Rime ändrat karaktär och ett par gånger var tar till våld, ganska grymma dåd dessutom. Kanske har de förändrats av att inte längre omslutas av Kraften? Men framför allt upplever jag Röta som sämre och slarvigare skriven för att den berättas i korta, stressade meningar.
Odinsbar innehöll en del oförklarade inslag, som hur Korpringarna bara kan användas vid vissa tillfällen, hur vissa kollaboratörer skapat kontakt med personer i andra världar, och inte minst i vilket syfte. Jag kunde ge mig till tåls då de bar bihistorier som verkade kunna få sin förklaring i nästa bok. Men efter att ha läst Röta finner jag dem bara mer orimliga. Jag kommer ändå att läsa sista delen och hoppas på förklaringar och en spännande upplösning.
Fler böcker av Siri Pettersen:
Odinsbarn
Kraften
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar