Passing av Nella Larsen

"Passing" står för "passing for white" - när man har så ljus hy att man kan tas för vit, fastän man har föräldrar eller förfäder längre bak som är "färgade". Claire och Irene, som växte upp tillsammans i Chicago, skulle både kunna tas för vita. Men Irene har numera både en make och en son med mörkare hy än hon själv, och blir förvånad och skakad när hon möter Clare och upptäcker att hon låter sig tas för vit. Till råga på allt är hon gift med en mycket rasistisk och hatfull vit man.

Boken Passing utspelar sig i USA på 1920-talet, där människor med minsta nyans av svart kan bli skällda för "nigger" och i värsta fall bli lynchande. I New York där Irene och hennes familj bor finns många som umgås över rasgränserna och inte vill låta hudfärgen vara ett hinder för vänskap, men skillnaden är ändå något som alla är medvetna om och inte helt kan bortse ifrån. Jag känner både medlidande och frustration när jag läser om hur människor behöver oroa sig över vad en mörk hy kan betyda för dem - så otroligt idiotiskt av ett samhälle att låta en så trivial sak som hudfärg hindra människor i deras liv!

Irene blir oroad för både sin och Clares skull när Clare insisterar på att ta upp deras gamla vänskap igen. Med en så fientligt inställd make skulle katastrofen var så nära om han fick reda på att Clare besökte färgade vänner i Harlem. Man får själv föreställa sig hur mycket Clare måst hålla inom sig i livet med Mr. Bellew och hans umgänge, så det är till viss del förståeligt när hon säger att hon känner sig trygg när hon äntligen får vara med människor hon inte måste förställa sig för. Men Clare tycks också drivas av en vilja att utmana faran; hon tycks njuta av att försätta sig i situationer som hennes make skulle förkasta henne för.

Spelet hon spelar blir farligare och farligare även för Irene och hennes familj. I den tunna boken hinner spänningen växa till något nästan outhärdligt, vilket bara understryks av bokens propra och återhållna språk. Nella Larsen var själv dotter till en kvinna från danska Västindien och en dansk man, och hade erfarenhet av det hon skriver om. De skickligt beskrivna kontrasterna mellan den välkomnande atmosfären av rasblandade sällskap, en bräcklig ställning i samhället och en desperat vilja att behålla det man kämpat sig till gör boken till en ögonöppnare och mycket mer än bara underhållning.

Det var hos Looking for Mr. Goodbook som jag först läste om Passing.