Det är en fröjd för ögat att få se en samling av Siri Derkerts verk igen, efter den stora utställningen på Moderna Muséet för några år sedan. På Andréhn-Schiptjenko visas riktigt många verk i de tekniker jag kommit att tycka bäst om: skisser med täthet och tyngd i färgfälten, och reliefer med överraskande lätthet i motiven.
Det är fascinerande hur Derkert får så tunga, kompakta material som betong och stålband att bli perfekta medel för sina luftiga skisser. De tydliga penndragen fångas i betong och ramas in av en annan textur; eller så ristas en silhuett i stål som mjukt bockas till att följa ansiktets form; eller så vrids plåtband till att likna säkra linjer på ett papper.
Vid Moderna-utställningen blev jag mest imponerad av det största och infallsrikaste verket, men nu beundrar jag hur intensiva och tydliga Siri Derkerts tavlor är i det lilla fyrkantiga formatet som presenteras på galleriet. Jag är också glad över deras beständighet, för det får mig att hoppas att många fler kommer att se och uppleva dem i själen under flera hundra år framåt.
Länk till Andréhn-Schiptjenkos sida om Siri Derkert
Det är fascinerande hur Derkert får så tunga, kompakta material som betong och stålband att bli perfekta medel för sina luftiga skisser. De tydliga penndragen fångas i betong och ramas in av en annan textur; eller så ristas en silhuett i stål som mjukt bockas till att följa ansiktets form; eller så vrids plåtband till att likna säkra linjer på ett papper.
Vid Moderna-utställningen blev jag mest imponerad av det största och infallsrikaste verket, men nu beundrar jag hur intensiva och tydliga Siri Derkerts tavlor är i det lilla fyrkantiga formatet som presenteras på galleriet. Jag är också glad över deras beständighet, för det får mig att hoppas att många fler kommer att se och uppleva dem i själen under flera hundra år framåt.
Länk till Andréhn-Schiptjenkos sida om Siri Derkert
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar