A9 går mellan norr och söder och är den längsta vägen i Skottland. Isserley kör långsamt fram och tillbaka längs vägen, på utkik efter liftare - välväxta manliga liftare. Om den hon plockar upp inte verkar lovande, flyttar hon händerna på ratten så att armarna skymmer brösten. Annars frågar hon dem om de har familj, medan hon inspekterar dem vidare. I några korta paragrafer växlar berättarrösten över till liftarens tankar, så att vi får höra hur de inspekterar Isserley på samma sätt. Nej, inte på samma sätt.
Isserley kör inte männen dit de vill. De bästa exemplaren hamnar på Ablach Farm, där hon bor, för vidare transport. Isserley och männen som arbetar på Ablach Farm är inte från vår planet, och Isserley och Esswis har genomgått omfattande operationer för att likna människor. Bit för bit framgår det hur Isserleys ras egentligen ser ut. När hon ser får känner hon samhörighet med dem.
Michel Faber gör en omkastning av begrepp som är både förklarande och förvirrande: Isserley säger "men", "women" och "human" om sin egen ras. Det gör att man ibland instinktivt missförstår vad hon menar, men till största delen hjälper det läsaren att sätta sig in i att det som Isserleys ras är - konstig för oss - är hennes naturtillstånd, och den kropp hon har som liknar min är främmande för henne. Inte bara främmande; hennes rygg värker ständigt och stelnar till då hon sover.
Men att vakna med smärta i en missbildad kropp är ändå ett bättre öde än det hon fått på hemplaneten, ett förgiftat ställe där eliten tvingar majoriteten att träla långt under jord för att skapa syre och näring. Som Michel Faber beskriver Skottland är det grått, mörkt och ständigt fuktigt, men ändå känns Isserleys pauser på de steniga stränderna som en skön vila och några ögonblicks frihet.
Så får farmen finbesök, av playboyen Amlis Vess som är son till mannen som äger Ablach Farm och mycket mer. Genom Isserleys ögon får man ytterligare insikt i hur hon såg ut tidigare, när hon beskriver hans kropp och hur vacker han är. Liksom många överpriviligerade ynglingar utan bekymmer är Amlis Vess en revolutionär som vill protestera mot behandlingen av liftarna. Hans närvaro skakar om livet på Ablach Farm, men ännu mer Isserley i deras diskussioner. Hur kan man ta hans omsorger om liftarna på allvar när hans familj låter majoriteten av befolkningen slita ut sina kroppar med slavarbete?
Under the Skin är först och främst en berättelse om Isserley, hennes känslor och val i den konstiga situation hon har hamnat i på en planet långt borta från allt som en gång betydde något. In i och ut ur berättelsen rör sig de vi i vanliga fall skulle identifiera oss med. Men boken håller sig nära intill Isserley och hennes tankar. Det är fascinerande hur Faber har kastat om rollerna, och han skriver också så att han skapar ett sug efter att läsa vidare; hela tiden antyder han något man vill veta mer om, och förklaringarna kommer, men ibland hjälper de inte. Det är en hypnotisk känsla att vara med Isserley, inuti hennes lilla bil och i hennes tankar. Michel Fabers bok är välskriven och spännande och jag vill läsa mycket mer av vad han har skrivit.
Isserley kör inte männen dit de vill. De bästa exemplaren hamnar på Ablach Farm, där hon bor, för vidare transport. Isserley och männen som arbetar på Ablach Farm är inte från vår planet, och Isserley och Esswis har genomgått omfattande operationer för att likna människor. Bit för bit framgår det hur Isserleys ras egentligen ser ut. När hon ser får känner hon samhörighet med dem.
Michel Faber gör en omkastning av begrepp som är både förklarande och förvirrande: Isserley säger "men", "women" och "human" om sin egen ras. Det gör att man ibland instinktivt missförstår vad hon menar, men till största delen hjälper det läsaren att sätta sig in i att det som Isserleys ras är - konstig för oss - är hennes naturtillstånd, och den kropp hon har som liknar min är främmande för henne. Inte bara främmande; hennes rygg värker ständigt och stelnar till då hon sover.
Men att vakna med smärta i en missbildad kropp är ändå ett bättre öde än det hon fått på hemplaneten, ett förgiftat ställe där eliten tvingar majoriteten att träla långt under jord för att skapa syre och näring. Som Michel Faber beskriver Skottland är det grått, mörkt och ständigt fuktigt, men ändå känns Isserleys pauser på de steniga stränderna som en skön vila och några ögonblicks frihet.
Så får farmen finbesök, av playboyen Amlis Vess som är son till mannen som äger Ablach Farm och mycket mer. Genom Isserleys ögon får man ytterligare insikt i hur hon såg ut tidigare, när hon beskriver hans kropp och hur vacker han är. Liksom många överpriviligerade ynglingar utan bekymmer är Amlis Vess en revolutionär som vill protestera mot behandlingen av liftarna. Hans närvaro skakar om livet på Ablach Farm, men ännu mer Isserley i deras diskussioner. Hur kan man ta hans omsorger om liftarna på allvar när hans familj låter majoriteten av befolkningen slita ut sina kroppar med slavarbete?
Under the Skin är först och främst en berättelse om Isserley, hennes känslor och val i den konstiga situation hon har hamnat i på en planet långt borta från allt som en gång betydde något. In i och ut ur berättelsen rör sig de vi i vanliga fall skulle identifiera oss med. Men boken håller sig nära intill Isserley och hennes tankar. Det är fascinerande hur Faber har kastat om rollerna, och han skriver också så att han skapar ett sug efter att läsa vidare; hela tiden antyder han något man vill veta mer om, och förklaringarna kommer, men ibland hjälper de inte. Det är en hypnotisk känsla att vara med Isserley, inuti hennes lilla bil och i hennes tankar. Michel Fabers bok är välskriven och spännande och jag vill läsa mycket mer av vad han har skrivit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar