Vi vet att framtidsvisionerna var annorlunda för hundra, femtio eller bara tjugo år sedan. Neal Stephensons bok Snow Crash är skriven 1992 och har en vision av en interaktiv virtuell värld, the Metaverse, som känns som en aningen bättre version av Second Life. Återkommande referenser till andra världskriget, Altamont och andra nittonhundratalshändelser vittnar också om när den är skriven. Men berättelsen är inte bara en nostalgitripp genom cyberpunkens tidiga dagar, den gräver ännu djupare rötter i historien.
Historien börjar med att lägga upp några spår som jag är rädd skall bli tröttsamma: en hetsig biljakt/skateboardfärd genom gated communitites, och det faktum att det enda som fungerar i framtidens samhälle är hemleverans av pizza, noggrant skött av maffian. Men Stephenson drar inte ut på det komiska i pizza-situationen tills det blir utnött, utan låter det vara en del av det nya landskapet i USA: franchises och mini-stater som skyddar sina invånare under specifika kontrakt. Vad gäller trafiken så spelar halsbrytande skateboardfärder en viktig roll i handlingen, och de actionscenerna är så spännande att jag ser fram emot dem.
Hira Protagonist är det uppfordrande namnet på en av huvudpersonerna: en skicklig hacker som kan hantera svärd med blixtrande teknik. Det är lätt att sympatisera med honom: han var bland dem som programmerade och satte sin prägel på the Metaverse från början, men medan vännerna gick vidare mot framgång gled både kärleken och förmögenheten honom ur händerna. Men när det dyker upp ett virus i the Metaverse som inte bara kan krascha din avatar utan även din fysiska kropp, behöver Hiro gå in på djupet för att hejda smittan.
Den andra huvudpersonen är Y.T., en femtonårig budtjej på skateboard som navigerar trafiken med dödsförakt för att leverera sändningar. När historien börjar dras hon av en slump in i den via oväntade möten med Hiro och andra farligare protagonister.
Det finns detaljer i berättelsen som inte stämmer helt: hur sköts avataren - gester, ansiktsuttryck och annat - från de enkla goggles som man har för att träda in i the Metaverse? Hur skicklig måste man inte vara för att klara av en motorcykeljakt och fight på liv och död ungefär samtidigt i the Metaverse och den verkliga världen? Men Stephenson är en så bra författare att man accepterar det för att inte tappa tempot i berättelsen. Även den djupare filosofin om virus gör han attraktiv: visst kunde de långa, ingående infodumperna om virus bestående av ord vara färre och kortare, men ändå längtar jag efter att få veta mer om de intrikata tolkningarna av sumerernas skapelsemyter.
Mytologi, action och bred allmänbildning i en god blandning - Neal Stephensons bok var en bra läsupplevelse och jag vill snabbt läsa mer av vad han har skrivit.
Fler böcker av Neal Stephenson:
Historien börjar med att lägga upp några spår som jag är rädd skall bli tröttsamma: en hetsig biljakt/skateboardfärd genom gated communitites, och det faktum att det enda som fungerar i framtidens samhälle är hemleverans av pizza, noggrant skött av maffian. Men Stephenson drar inte ut på det komiska i pizza-situationen tills det blir utnött, utan låter det vara en del av det nya landskapet i USA: franchises och mini-stater som skyddar sina invånare under specifika kontrakt. Vad gäller trafiken så spelar halsbrytande skateboardfärder en viktig roll i handlingen, och de actionscenerna är så spännande att jag ser fram emot dem.
Hira Protagonist är det uppfordrande namnet på en av huvudpersonerna: en skicklig hacker som kan hantera svärd med blixtrande teknik. Det är lätt att sympatisera med honom: han var bland dem som programmerade och satte sin prägel på the Metaverse från början, men medan vännerna gick vidare mot framgång gled både kärleken och förmögenheten honom ur händerna. Men när det dyker upp ett virus i the Metaverse som inte bara kan krascha din avatar utan även din fysiska kropp, behöver Hiro gå in på djupet för att hejda smittan.
Den andra huvudpersonen är Y.T., en femtonårig budtjej på skateboard som navigerar trafiken med dödsförakt för att leverera sändningar. När historien börjar dras hon av en slump in i den via oväntade möten med Hiro och andra farligare protagonister.
Det finns detaljer i berättelsen som inte stämmer helt: hur sköts avataren - gester, ansiktsuttryck och annat - från de enkla goggles som man har för att träda in i the Metaverse? Hur skicklig måste man inte vara för att klara av en motorcykeljakt och fight på liv och död ungefär samtidigt i the Metaverse och den verkliga världen? Men Stephenson är en så bra författare att man accepterar det för att inte tappa tempot i berättelsen. Även den djupare filosofin om virus gör han attraktiv: visst kunde de långa, ingående infodumperna om virus bestående av ord vara färre och kortare, men ändå längtar jag efter att få veta mer om de intrikata tolkningarna av sumerernas skapelsemyter.
Mytologi, action och bred allmänbildning i en god blandning - Neal Stephensons bok var en bra läsupplevelse och jag vill snabbt läsa mer av vad han har skrivit.
Fler böcker av Neal Stephenson:
2 kommentarer:
Tack för tipset den ska jag definitivt läsa :) ha en skön sommar. Neo från Second Life
Tack så mycket! Ha det bra själv, och hoppas att du gillar boken!
Skicka en kommentar