torsdag 5 juni 2014

X-Men: Days of Future Past

Supergruppen av mutanter från de tre första X-Men-filmerna nästan dubblerades häromåret, när vi fick se deras yngre upplagor spelas av andra skådespelare varav flera redan var stjärnor från andra sammanhang. Inkonsekvensen mellan de olika filmernas tidslinjer förstärktes än mer av X-Men: First Class. Så hur göra för att maximera filmstjärneglansen, skapa en spännande berättelse och kanske laga hålen i kontinuiteten? Jo, en tidsresa med möjlighet att förändra historiens gång och låta våra gamla och nya hjältar kämpa mot fiender i två tidsåldrar samtidigt.


Vi kastas in i framtiden, i en imponerande uppvisning av slimmade mutantstyrkor mot enorma robotvarelser som ändrar form och kraft efter behov. Det är en grym framtid där både mutanter och människor hålls i schack av de självgående Sentinels, som till en början "bara" skulle jaga mutanter men utökade sitt uppdrag till att reglera hela mänskligheten. De små motståndsgrupperna håller på att förlora. Finns det något sätt att stoppa den hemska utvecklingen redan innan den börjat?

Jo, en av de unga mutanterna kan sända ett medvetande tillbaka i tiden, till sin egen kropp vid ett tidigare tillfälle, för att kunna varna om vad som skall hända. Professor Xavier och Magneto dyker tillsammans upp hos rebellgruppen tillsammans med den de tror skall klara en extra lång tidsresa - Wolverine. Om han kan ta sig femtio år tillbaka i tiden och hejda det första steget i processen som ledde till skapandet av Sentinels, så har mänskligheten en chans.


Femtio år tillbaka i tiden, det är 1973, med groovy musik och bildesigner med personlighet. Vi vaknar upp med Wolverine och får njuta av en del sjuttiotalsmode och frisyrer, men omgivningarna tonas ut när fokus ligger på att hitta de yngre versionerna av Xavier, Magneto och Mystique och övertyga dem om vad som måste göras. Bullet time tas till nya höjder när grabben Quicksilver leker sig fram i en värld som tycks stå stilla när han rör sig.


Men planen för att stoppa katastrofen kan gå snett, och nya händelseutvecklingar kan skapa en ännu mer hatfylld värld. Skall det sluta väl? Det kanske kommer att sluta halv-dåligt, och ge underlag för en ny film med nya förutsättningar? Kampen för överlevnad måste ske parallellt 1973 och 2023, och det är mycket spännande på alla plan.

I några av de första scenerna är Wolverine onödigt grym, men kameran exploaterar det inte, och våldet tonas ned (dvs skalas upp till osårbar-superhjältemått) under större delen av filmen.
Jag tycker om action med en intressant handling och någorlunda vettig logik. Handlingen i X-Men: Days of Future Past är tät och engagerande, och fightscenerna snygga och energiska, och sammantaget är det en bra actionfilm.

För den som behöver en uppvärmning innan filmen rekommenderar jag den här sammanfattningen/trailern:

Inga kommentarer: