Tack vare Ulf Lindes samling av och samarbete med Marcel Duchamp har Moderna Muséet i Stockholm en unik samling av (replikerade) verk av den senare. De har visats med stolthet i decennier bland övriga verk ur samlingarna, men nu visas de upp tillsammans med andra samtida verk, symboliskt (?) på Moderna Muséets undre våning. Låt oss gå ned ett plan till våra dolda känslor och drömmar!
Vi får se de kända verken Bruden avklädd av sina ungkarlar, till och med och Naken kvinna som går nerför en trappa Nr. 2 som prövar och utvidgar vår rumsliga uppfattningsförmåga. Vi får också se den lilla ordleken/fönsterkuren Fresh Widow, den beryktade Fontänen och andra respektlösa men intelligenta verk, liksom den noggrant komponerade Den gröna boken. Ett halvt sekel senare känner jag att mycket av fräschören i lekfullheten gått förlorad, och att den största upplevelsen tillfaller dem som var med när allt skapades och visades för första gången. Jag önskar att Duchamps Rotoreliefer hade snurrat - fanns det en startknapp som jag missade? Men det är i alla fall mycket bra att se dessa många och varierade konstverk bredvid varandra, för att få uppleva Duchamps flerdubbla roller av konstnär, joker, rebell och visionär.
Av de kompletterande verk från besläktade konstnärer - Louise Bourgouise, Jean Miró med flera - hade jag gärna sett mer av de Chirico och ännu fler tavlor med hans stämning av nästan begripliga scener. (Jag minns en fantastisk samling av surrealistiska tavlor på Tate Modern som jag såg för några år sedan.)
Det visas också filmklipp, till exempel ur Buñuels Den andalusiska hunden. Men vad jag fastnar för och som blir utställningens största behållning är den tretton minuter långa filmen Meshes of the Afternoon av Maya Deren. I scener som föregriper David Lynch ser en kvinna i ett fönster sig själv rusa efter en svartklädd figur med spegelansikte. Nycklar blir till knivar och till nycklar igen. Den drömlika stämningen är skönt kuslig och fascinerande. Se själva!
Länk till Moderna Muséets sida om Surrealismen & Duchamp
Vi får se de kända verken Bruden avklädd av sina ungkarlar, till och med och Naken kvinna som går nerför en trappa Nr. 2 som prövar och utvidgar vår rumsliga uppfattningsförmåga. Vi får också se den lilla ordleken/fönsterkuren Fresh Widow, den beryktade Fontänen och andra respektlösa men intelligenta verk, liksom den noggrant komponerade Den gröna boken. Ett halvt sekel senare känner jag att mycket av fräschören i lekfullheten gått förlorad, och att den största upplevelsen tillfaller dem som var med när allt skapades och visades för första gången. Jag önskar att Duchamps Rotoreliefer hade snurrat - fanns det en startknapp som jag missade? Men det är i alla fall mycket bra att se dessa många och varierade konstverk bredvid varandra, för att få uppleva Duchamps flerdubbla roller av konstnär, joker, rebell och visionär.
Av de kompletterande verk från besläktade konstnärer - Louise Bourgouise, Jean Miró med flera - hade jag gärna sett mer av de Chirico och ännu fler tavlor med hans stämning av nästan begripliga scener. (Jag minns en fantastisk samling av surrealistiska tavlor på Tate Modern som jag såg för några år sedan.)
Det visas också filmklipp, till exempel ur Buñuels Den andalusiska hunden. Men vad jag fastnar för och som blir utställningens största behållning är den tretton minuter långa filmen Meshes of the Afternoon av Maya Deren. I scener som föregriper David Lynch ser en kvinna i ett fönster sig själv rusa efter en svartklädd figur med spegelansikte. Nycklar blir till knivar och till nycklar igen. Den drömlika stämningen är skönt kuslig och fascinerande. Se själva!
Länk till Moderna Muséets sida om Surrealismen & Duchamp
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar