Wolfgang Ganter har låtit bakterier bosätta sig på sex mästerverk ur konsthistorien: Botticellis Venus, Rembrandts Den förlorade sonens återkomst och några till (reproduktioner, antar jag). När bakterierna har förökat sig och spridit sig har de skapat mönster som delvis har raderat originalmotivet. Färger har flutit ut och förändrats och delar av motivet har ätits upp och försvunnit.
Spridningsmönster för bakterier, liksom fraktaler, kustkedjor och andra mönster i naturen, är fascinerande i sig själva. Men på de här tavlorna kan jag inte se att de tillför något. Det mest intressanta är fortfarande ursprungsmotivet, så varför sabotera det? Inte heller får jag någon känsla av civilisationens bräcklighet, för utplacerandet av bakteriekulturerna är så uttänkt, inte spontant. Det kan finnas människor som ser något intressant i Wolfgang Ganters verk, men jag hör inte till dem.
Länk till Galleri Olssons sida om Bactereality
Spridningsmönster för bakterier, liksom fraktaler, kustkedjor och andra mönster i naturen, är fascinerande i sig själva. Men på de här tavlorna kan jag inte se att de tillför något. Det mest intressanta är fortfarande ursprungsmotivet, så varför sabotera det? Inte heller får jag någon känsla av civilisationens bräcklighet, för utplacerandet av bakteriekulturerna är så uttänkt, inte spontant. Det kan finnas människor som ser något intressant i Wolfgang Ganters verk, men jag hör inte till dem.
Länk till Galleri Olssons sida om Bactereality
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar