Popaganda 2012 fredag

När Popagandafestivalen inledde på fredagen strålade solen. Mellan två korta spelningar på Lilla Scenen - trumdrivna Sameblod och Korallreven med ljudcollage och sång som närmade sig suggestiva viskningar - uppträdde Amanda Mair på Stora Scenen. Hon spelar fin och melodiös pop, och låtar som Said and Done, House och Sense är redan uppskattade av många.

Till Deportees spelning hann det komma fler fastän det fortfarande var tidigt på eftermiddagen, och sångaren Peder Stenberg tackade publiken för att vi lyckats smita från skola, jobb och studier. Och det var det ju värt. Inte bara lät deras sound bra från scenen, utan de har ju skrivit så många riktigt bra låtar. Fastän de inte spelade alla sina hittar idag fyllde de ändå en timme med god musik. Efter underbara Islands and Shores, som blir stor musik därför att den aldrig exploderar, kom Jennie Abrahamson in och sjöng med på A New Name To Go By. Och efter Under the Pavement, The Beach och litet allsång kom det änglakörer in och sjöng med på Heart Like Yours. Jag tycker om att Deportees unika stil, såväl i ljudbild som i låtskrivandet.

Frida Hyvönen och regn

Medan Little Dragon spelade bubblande etnopop blev det fina vädret sämre, och när Frida Hyvönen började spela låg molnen tunga över Eriksdalsbadet. När dropparna började falla översköljde hon sin publik med sympati och önskningar om att rädda oss från regnet, och sjöng passande sånger om regn och om havet. Men det som värmde mest var Terribly Dark, inte för att hon sjunger om att tända eld på sig själv utan för att det är en så dansant låt. Frida Hyvönens musik kan låta enkel, som trallig pop, men harmonierna som bygger upp dem är komplexa. Samma gäller texterna: de är sakliga berättelser om en person eller en plats, men de berättar samtidigt om något större än så och antyder ofta en sorg eller ett vemod som det gör gott att få känna igen sig i.

Jag har alltid tyckt att Deportees och Frida Hyvönen är begåvade, men efter de personliga och engagerade spelningarna idag känner jag ännu mer respekt och uppskattning för dem. Tyvärr gjorde regnet att jag sedan gav upp. Inpackad i mina fem tröjor och jackor under min regnkappa kunde jag ändå inte tänka mig några timmar till i kyla och väta, utan gick hem. Nu sitter jag i soffan inbyltad i myskläder, morgonrock och pläd med en kopp te, och Thåström har inte ens börjat spela än. Jag önskar de tapprade kvarvarande en riktigt bra spelning.