Den andra sommarkonserten i Konserthuset år 2012 har Strindberg som tema. Det första stycket som framförs är skrivet av en nutida släkting till författaren, av Henrik Strindberg. Verket som uruppfördes av Kungliga Filharmonikerna år 2006 heter Neptuni Åkrar efter ett fält fyllt av sten intill havsstranden på Öland. Musiken efterliknar spelet av ljus som reflekteras från stenarna och från vattnet, och den böljar och spritter verkligen ljuvligt, som en sommardag. Efter hand dyker det upp mindre harmoniska element i musiken, som om vädret över Neptuni åkrar blir kallare och blåsigare, och till slut har sommardagen övergått till uttorkade åkrar under en mörk himmel. Det var ett mycket vackert och talande verk.
Lika talande är musiken som Jean Sibelius skrev 1909 till August Strindbergs pjäs Svanevit. Svitens satser har namn som Tärnorna med rosor, Hör rödhaken slå och Prinsen allena, och de illustrerar mycket väl sagans scener. Den romantiska sagan har verkligen tonsatts skönt, och det är synd att Strindberg aldrig fick höra denna musik.
Inte heller fick han höra kvällens sista verk, den Symfoni i ciss-moll som Ture Rangström skrev 1914 till Strindbergs minne, i tacksamhet över det stöd som den kände författaren gett den unge kompositören. Satserna har överraskande svenska namn. Nog tycker jag att redan första satsen, Jäsningstid: Allegro Entusiastico, låter magnifik och triumferande. Nästa sats är allaredan Legend: Andante serioso. Den legenden svävar högt över oss andra i ett högt tonläge, först stillsamt, självsäkert, tillbakalutat; sedan intensivt och pampigt. Tredje satsen Trollruna: Sostenuto, presto turbato är mystisk, och den avslutande Kamp: Allegro eroico låter kvällen sluta i jubel. Dirigent Petter Sundkvist har lett Filharmonikerna kunnigt i konserten under den här övergången från sommar mot höstens säsong.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar