Watsons prosa är analytisk och registrerande, liksom Christine i berättelsen också är. Det är tur för oss läsare, och tur för Christine, när hon försöker få ordning på vad som har hänt. Varje dag skriver hon ned i en dagbok vad som har hänt, och vad hon har upptäckt om åren innan. Varje morgon läser hon den och kommer på så sätt ett steg längre för var dag. Tur nog för oss läsare har Christine också (haft) författarambitioner, och hennes beskrivningar av dagens händelser är välformulerade som om de redan vore en bok. Dessutom vecklar historien ut sig på ett dramaturgiskt intressant sätt. Ännu ett streck i tur-kolumnen! Men jag är beredd att köpa det, eftersom det skapar en bra berättelse.
Den korta baksidestexten antyder att någon medvetet döljer något för Christine, vilket sätter an en nervpirrande ton. Handlingen och upplägget påminner delvis om thrillern Memento, även om Christines historia berättas framlänges, fylligare och utan samma brådska. Men man behöver inte tänka sig ett hot för att förstå Christines uppflammande misstänksamhet. Att varje dag befinna sig på en okänd plats, avlägsnad från det liv man trodde man hade är ju tillräckligt skrämmande i sig.
Jag kunde läsa ut boken i ett svep, och det är jag glad för. Genom hela boken var stämningen hårt åtskruvad, och mot slutet ökade trycket och gjorde den till en riktig bladvändare. Jag brukar sällan läsa spänningsromaner, men Before I go to sleep är skickligt skriven och riktigt underhållande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar