Smuts av Katarina Wennstam

I boken Smuts ritar Katarina Wennstam upp konturerna för sexhandel i Sverige idag. Nästan alla aktörer finns med: de prostituerade, hallickarna, torskarna, torskarnas familjer; åklagare, domare och expertkommentatorer i traffickingmål; privatpersoner som hatar sexhandeln. I flera fall är det samma personer i de olika rollerna. Handlingen utspelar sig under en period då en stor prostitutionshärva tas upp i tingsrätten. De som dyker upp i boken är människor som känner varandra yrkesmässigt eller privat.

Kvinnohandel är utan tvekan en otäck historia, och i boken visar Wennstam hur attityder hos polis och rättsväsende låter brotten hamna så lågt ned på prioritetslistan att de flesta kan smusslas undan utan större påföljder. Hon understryker också flera gånger att utan efterfrågan, "vanliga" män med eller utan familjer, skulle inte flickor från fattigare omständigheter lockas eller luras hit till prostitution i sjaskiga förortslägenheter.

Katarina Wennstam har skapat ett brett persongalleri som belyser olika sidor av prostitutionshärvan. Jag vill inte kalla dem endimensionella, men de är mer av typer än kompeltta personligheter. En del irriterande klichéer dyker upp; den frustrerade äkta makan som kastar sig in i ett nytt inredningsprojekt när hon känner sig misslyckad, och liknande. Inga av människoödena engagerar mig, förutom förstås de prostituerade. Men jag kan ändå tycka att det är bra att berättelsen är så distanserad och enkelt tecknad. Om Wennstam hade skrivit mer känslosamt och frossat i elande hade det blivit jobbigare att läsa, och inte på ett bra sätt.

Jag föredrar böcker av större litterär höjd, men Katarina Wennstams bok Smuts visar en dålig sida av vårt samhälle med litet mer djup än vad en tidningsartikel gör.