Adler und Engel av Juli Zeh

Huvudpersonen och läsarna dras direkt in i handlingen på bokens första sida. Mycket kommer att hända, ännu mer har redan hänt. Nu ringer det på dörren, och motvilligt släpper Max in radiorösten Clara i sin barrikaderade lägenhet. Det är till hennes nattradioprogram han har ringt in och berättat om de dramatiska händelser som fått honom att barrikadera sig i sin lägenhet. Kanske är det i ilska över det givna förtroendet, kanske på grund av hennes respektlösa attityd, nej, säkert är det av båda anledningarna som Max inom sig börjar notera allt som är fult och irriterande på Clara, och flera gånger även slå henne. Men Clara låter sig inte (eller i alla fall) bringas ur fattningen. Hon har fått lyssna på många tragiska livsöden och rop på hjälp från dem som ringer, men det här fallet vill hon gå till botten med. Och på köpet använda Max' historia som underlag till sitt examensarbete i psykologi.

Tidigare bodde Max i lägenheten tillsammans med Jessie, men en dag ringde hon till hans arbete, yttrade något svårbegripligt och sköt sig sedan i huvudet. Dövheten och smärtan som fortfarande ringer i örat Max höll mot telefonluren är vårdar han nästan med glädje, i sitt nya planlösa liv. Bit för bit kommer det fram hur Jessie levde från dag till dag, och hur de båda tillsammans med ungdomsvännen Shershah var invecklade i Jessies fars drogsmuggling. Händelserna i nutid växlar med Max' återgivning av vad som hände flera år tidigare.

Jag älskade Juli Zehs bok Schilf / Fritt Fall. Ett mordfall beskrivet i mycket konkreta detaljer fick metafysiska övertoner av att personerna och sammanhangen blåstes upp till att bli aningen larger than life. Man kan läsa Adler und Engel, Zehs debutbok (på svenska Örn och ängel), på ett liknande sätt. Man behöver inte kräva fullständig realism, relationer kan få slingra sig genom de blodigaste massakrerna i Europa över respekterade advokatkontor och FN-institutioner hem till Max och hans enda två vänner, och omgivas av konspirationer som skall leda fram till en viktig punkt. Det som istället stör mig är hur fantasilösa de två viktiga kvinnoporträtten i boken är.

Clara verkar på ytan oberörd av allt som händer, men är ändå den som pressar Max till att forska i sitt eget liv för att kanske nå någon slutpunkt. Visst är hon motiverad av sin examensuppgift och distanserad av sina psykologistudier, men hennes drivande roll är ändå osannolik. Ännu mer irriterande är hur passiv hon (mestadels) är inför Max' utbrott som ibland utmynnar i misshandel. Hon är en typisk Emotionless Girl, som finns där för att driva handlingen framåt och vara mottagare för Max' tankar och känslor. Ju mer passiv hon blir, desto mer väcker hon dessutom Max' ömhet.

Jessie är urtypen för den sköra lilla flickan som måste tas om hand. Hon är liten och blir ständigt tunnare för att hon förstås glömmer bort att äta, och förfaller ofta till självskadebeteende. Kring hennes huvud står hennes gula hår som en gloria, hon förstår världen i form av djursagor, men bär på djupa hemligheter. När Max skall gå på anställningsintervju ger hon honom en vindsnurra, och han älskar henne över allt annat. Jessie är en Mysterious Waif, som sätter den första historien i rullning genom att väcka Max' beskyddarinstinkt.

Trots att de här stereotyperna är så övertydliga, är boken ändå bra och spännande att läsa. Juli Zehs språk är klart som journalistprosa, men med detaljer insprängda som ger en god bild av den tryckande hettan i Wien, det ständiga illamåendet under en drogtripp, och oväntade detaljer som vad man ser i förbifarten när något avgörande händer. Adler und Engel vill spänna över mycket och lyckas inte helt, men jag tycker mycket bättre om att Zeh försöker och inte når riktigt fram. Jag ser fram emot att läsa fler av hennes böcker.

Fler böcker av Juli Zeh:
Schilf / Fritt fall