Att flyga och att bo på hotell är en livsstil som känns tjusigare än verkliga livet. Allt är anpassat för nuet, inte med tanke på att hålla för evigt utan att behaga för ögonblicket. Lever man i ögonblicket är det skönt att låta sig serveras mat på designade brickor och checka in till nybäddade hotellsängar. Det är så som Ryan Bingham (George Clooney) lever. Med ett arbete som tar honom kors och tvärs över Amerika hade han 320 flygdagar förra året och ett stort antal flygmil bakom sig.
Kommer det att inträffa något som kan tvinga honom att stanna på marken? Ja, naturligtvis. Kommer det att inträffa något som får honom att omvärdera sina prioriteringar. Ja, naturligtvis. Både i karriären och i känslolivet får han anledning att försöka försvara sina värderingar. Det låter förutsägbart, men filmen presenterar det hela så snyggt och intressant att det inte någonstans känns klichéartat. Den rappa takten i replikerna och utvecklingen hjälper förstås till.
George Clooney, vilken filmstjärna! Hållningen, glimten i ögat och leendet gör honom oemotståndlig. Ofta skulle det räcka för honom att bara gå genom sina roller och vara snygg, men i Up in the Air blir jag överraskad den korta scen då han bara gör det. I alla andra scener är han starkt närvarande, när han spelar på toppen av sin förmåga eller håller tillbaka ett känslouttryck så att han ger mig en klump i halsen.
Att se George Clooney fundera på att ge efter för kärleken slå sig till ro är ju något som kan få kvinnors hjärtan att klappa hårdare. När damen i fråga, Alex Goran (Vera Farmiga), dessutom är hans jämlike i esprit, fräckhet och karriärtricksande, känns det ännu bättre än om hon vore en kurvig, "charmig" starlet.
Filmen är som sagt rapp i dialogen, men inte så rapp att den känns framhetsad för att dölja luckor i handlingen. Alla biroller som bara syns under några sekunder under några av sina svåraste ögonblick är också så respektfullt framställda att de inte verkar utnyttjade för att mjölka fram några tårar. Och vilka underbara foton av städer och åkrar från fågelperspektiv! Up in the Air är en toppenfilm: underhållande och smart och litet hjärteknipande på samma gång.
4 kommentarer:
Vet du, jag gillade den här filmen, men den kändes inte mer än medel ändå. Hade nog förväntat mig mer liksom. Att den sedan visade sig passa mer i tiden än den själv förstod är ju en annan sak. Läste en intervju med Cloony där han satt han inte hade kunnat förutse den finanskris som den film han är med i naturligtvis drar lite kraft ifrån. Samtidigt är det just det som gör att jag känner att jag gillar dne något mer än jag annars skule ha gjort. De är aktuell. Cynisk, inte bara för sakens skull, utan det känns extra just nu när så många får gå både till höger och vänster. Ironiskt att vi satt och skrattade åt filmen för en dryg vecka sedan och 3 dagar senare får sambon samma samtal.. han är inte alls i samma sits, hans bransch klarar sig alltid, finns massor med möjligheter, men kändes ändå som en viss timing.. (tur det inte var jag.. förlorar man jobbet som biblis får man det adlrig igen..)
Jag jobbar ju i IT-branschen och har även varit konsult, och har hört snack liknande det här i både uppgångar och nedgångar ett par gånger nu. Jag kan både känna igen mig i entusiasmen hos påläggskalven och hennes nya idéer, huvudskakningarna från Ryan med erfarenheten, och känslan av att äga världen hos Ryan och Alex.
Hoppas att allt ordnar sig för din sambo!
George Clooney... man måste gilla honom ändå. Fast han är så snygg. :-) Jag tänker på till exempel Oh Brother where art thou, där han fjantar omkring i ett hårnät. Det är skönt att även vackra, rika och superlyckade människor kan ha självdistans.
Sätter upp denna film på min mentala lista, trots att det är många andra före. (Kommer mig aldrig iväg på bio, snart har jag missat allt.)
Ja, precis, han har humor och kan skoja med sig själv! Det blir väl lättare av att ingen någonsin kommer att missa vilken snygging han är, men ändå, det känns bra.
Skicka en kommentar