Wild Houses av Colin Barrett

Det går att läsa en berättelse full av elände och ända vara begeistrad och vilja läsa vidare. Så många av personerna i Wild Houses har gjort dåliga val i livet, eller inte kunnat göra några val alls och fastnat i jobbiga situationer. Livet i det lilla samhället består av jobb, om man kan få något, och fester på helgerna med alkohol, på baren där Nicky jobbar, och droger som mer otrevliga typer säljer. Att Doll English blivit kidnappad av Gabe och Sketch Ferdia beror på att hans äldre bror Cillian krånglat till det med deras droger. Nu är Doll inlåst i källaren hos Dev, en förvuxen pojke som också lurats in i drogsvängen av Ferdia-bröderna.

Nicky och Dev har både förlorat sina föräldrar, och hanterar det på rakt motsatta vis. Familjekopplingarna som driver handlingen de hamnar mitt i är smutsiga och skärande, men har ändå en aning av något att förlita sig på, kanske till och med omtanke när det värsta har lagt sig. Men det trassliga trasslas till ännu mer och man oroar sig med rätta för hur det skall sluta.

The Ferdias had the unreliability, but also the dangerous decisiveness, of creatures who did not understand their nature and did not care to understand it. You could never tell which lines they would elect to cross, what courses of action they would follow through to the bitter end, because they did not know either.

Colin Barretts språk hjälper till att skapa stämningen: korthuggna och förbryllade repliker när allt är förvirrat, men djuplodande i förklaringarna däremellan. Att läsa Wild Houses är jobbigt men givande.