Ibland går det inte som man planerat, men det kan bli riktigt fint ändå. För egen del önskar jag att jag kunde gå på alla konserter som trevliga Kammarmusikens vänner anordnar i Allhelgonakyrkan, men i år hann jag bara med en från deras intressanta program Kvintetter i kvadrat. Än värre är det förstås för den sympatiske Bengt Forsberg som i alla år varit drivande för festivalen, då han tidigare i veckan fick hjärtproblem och förhållningsorder om att stanna i sjuksängen. Låt oss alla hoppas att den gode mannen tillfrisknar och kan fortsätta att lyssna till och spela underbar musik i många fler decennier!
Programmen för alla dagarna hade hastigt fått ändras, men det märktes inte på repertoaren eller kvaliteten i framförandet av fredagskonserten som jag besökte. Som inledning vandrade Thorsten Johanns uppför altargången, spelandes det första av Tre stycken för soloklarinett (1918) av Igor Stravinskij. Djupa toner i det stycket, höga ljusa toner i nästa stycke men genomgående en vackert klang från Johanns klarinett, ävenså i det virtuosa tredje stycket.
Därefter anslöt Peter Friis-Johansson vid flygeln för Camille Saint-Saëns Klarinettsonat i Ess-dur opus 167 (1921). Riktigt kärleksfullt klingade melodierna i den första satsen, över mer allvarliga harmonier följt av lekfulla löpningar genom skalan, och så tillbaka till den välkända melodin. De två instrumenten lät mycket fina tillsammans.
Så byttes klarinetten ut mot en hel stråkkvartett, Opus 13, för ännu fler igenkännbara melodier i Antonín Dvoraks Pianokvintett nr 2 i A-dur (1888) med den ljuva andra satsen Dumka. Än en gång spelades alla stämmor mycket väl och vackert. Så även efter paus när vi fick Wolfgang Amadeus Mozarts Stråkkvintett nr 4 i g-moll (1787). Hur välljudande och upplyftande för själen kan en konsert bli, egentligen? För inte tog det goda slut där, nej, efter Bengt Forsbergs önskningar fick vi också höra Luigi Boccherinis älskade Menuett som extranummer! Vilken fröjd till konsert.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar