Osea är en ö på Englands östra kust, förbunden med fastlandet via en väg som bara är farbar under de timmar tidvattnet drar sig tillbaka. TV-serien The Third Day utspelar sig där och väver in öns historia och speciella miljöer i berättelsen. Sam är i närheten av ön när han ser något underligt. Flickan han räddat livet på, Epona, bor på Osea och Sam kör henne tillbaka dit. Där pågår förberedelserna för en festival som verkar mycket speciell och litet farlig. Är det verkligen en trygg famn Epona kommer tillbaka till?
Människorna på ön är en förvirrande blandning av vänlighet och fientlighet. Där finns ett litet hotell som sköts av paret Martin. Mrs. Martin är ruskigt ful i munnen, inte minst mot sin make som å sin sida är vänligheten själv. Det är svårt att pricka tiden för när vägen från ön är farbar och Sam blir kvar där längre än han vill. Eller vad vill han? Trots att så mycket på Osea är konstigt och hotfullt kommer olika saker ivägen för hans återfärd.
Till festivalen hör personer utklädda i otäcka huvor som skall skrämma synden ur folket. Runt om på ön ligger blodiga djurkadaver. När Sam rör sig över ön blir han flera gånger skadad och hotad med dödligt våld. Men allt slätas över med bortförklaringar som bara nästan håller. Och människorna understrycker ofta att de är goda kristna, trots att de keltiska symbolerna och möjligen än brutalare hedniska riter verkar lura runt hörnet. Litet mer trovärdig är den amerikanska antropologen Jess, som bedyrar att under de år hon studerat Osea har invånarna varit jättesnälla och deras fester är också väldigt roliga. Av många olika skäl vill Sam förtränga omvärlden och snart berusar han sig med de övriga festande - farligt, när man kanske hellre borde hålla alla sinnen skärpta.
Serien The Third Day lades upp som tre avsnitt, ett tolvtimmars event och ytterligare tre avsnitt. Det livesända eventet följde en dag av firande på ön som innebar extra hårda insatser av Sam, och går att se i efterhand på HBO:s Facebooksida. Jag erkänner att jag hoppade i tiden när inte mycket hände, men det var en stark upplevelse att se saker hända på plats, och även de långsamma kameraåkningarna genom naturområdena som man mer och mer lärde känna.
Myterna och ritualerna som bit för bit avslöjas ger verkligen en känsla av att ha vuxit fram under århundraden, och är inte bara spännande och löftesrika utan krävande och varnande. Det är lätt att tro på de många människorna som innerligt förklarar för dig hur speciell Osea är. Det märker vi även i den avslutande triptyken, när kvinnan Helen kommer till ön med sina två döttrar och inte heller skyndar därifrån trots ett ovälkomnande mottagande. Det är spännande och grymt att se följderna av den stora festen och vad den har gjort med människorna. Kanske är det många som ser The Third Day som pretentiöst och svårbegripligt, men vi är också en skara som dras till det vi får se på ön, med blandade känslor precis som Sam och så många andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar