The Shadow King av Maaza Mengiste

 Maaza Mengistes bok The Shadow King handlar om när Italien (åter)invaderar Etiopien år 1935, och främst om dem som tog upp vapnen då - både män och kvinnor. Trots att mycket av innehållet i berättelsen i mitt tycke inte motsäger varandra, ger de tagna tillsammans en tänkvärd helhetsbild: att människorna som krigar tillsammans samtidigt kan vara fiender inbördes, och att ett liv av ständiga förödmjukelser ändå är värt att försvara mot en inkräktare utifrån.

Historien följer främst den unga kvinnan Hirut, som lever som tjänare hos sin släkting Kidane sedan hon blev föräldralös. Kidanes hustru Aster är svartsjuk, våldsam och argsint och ett av de första kapitlen i boken skildrar hur Aster plågar Hirut, från de första hotfulla ropen till grov misshandel och stöld av en av Hiruts få ägodelar. Vidare i berättelsen får vi även höra om sorg och smärta som format Aster, och likaså familjehemligheter som förmörkat livet för den italienske fotografen Ettore Navarra, och det är tungt att läsa om så mycket lidande i ett sträck - inte för att det inte finns många liv som levs just så. Därtill är Maaza Mengistes språk poetiskt av ett slag som inte ligger så lätt för mig att uttyda: liknelser om människornas plats i en värld som böjer dem, inte böjer sig efter dem; hat, trots och förståelse som förmedlas ordlöst i symboliska handlingar.

Det är egentligen inte konstigt utan sannolikt att människor i pressade situationer väljer att göra något konstigt eller handla mot sitt eget intresse, men i The Shadow King får de handlingen att hacka ytterligare tillsammans med att personligheterna inte känns sammanhängande - Aster är elak, skadad och rädd, modig, beslutsam, kunnig men alltid bara en egenskap i taget. Det är också svårt att jämka samman Kidanes hastigt sammansatta och inte så stora armé med att de är i motståndslinjens centrum och får personliga ordrar från kejsaren, Haile Selassie.

I Haile Selassies palats följer vi kejsaren, mannen, befälhavaren då han vevar på sin grammofon för att lyssna på Aida, operan där den etiopiska flickan Aida utan att behöva det går till sin död. Hoppfulla tankar om Davids lyckosamma strid mot Goliat kan förklara hans avvaktan inför de invaderande styrkorna.

Ett foto och berättelser om hur även Etipiens kvinnor tog upp vapen och krävde att få strida mot inkräktarna inspirerade Maaza Mengiste till sin bok. De foton som Ettore Navarra tar är i dubbel mening grymma påminnelser om ondskan i krig, när motståndaren reduceras till något icke-mänskligt man snabbt skall göra sig av med och vara stolt över det. Fotona känns inte mindre hemska för att de är fiktiva.