Shuggie Bain av Douglas Stuart

 Agnes Bain är mån om sitt utseende - med sin bleka hy och mörka hår liknar hon redan Snövit, löständerna ger henne ett perfekt leende och fina kläder, hårspray, mascara och läppstift fulländar skönheten. Hon längtar till något roligare bortom de slitna kvarteren i Glasgow, och kan inte tänka sig att den snälle och pålitlige maken är det bästa livet kan bjuda. Hon tar sina två barn och lämnar det trygga livet i en taxi körd av den nye mannen Shug Bain. Men de hamnar tillbaka i hennes föräldrars vardagsrum, med en ny liten Shuggie som växer upp under bokens gång.

Ett annat sätt att fly från den tröstlösa verkligheten är alkohol. Gång på gång hör vi knäppet och pyset när Agnes välmanikyrerade naglar öppnar en ny ölburk. Berättelsens fokus rör sig mellan de olika familjemedlemmarna och ofta går det att känna suget efter trösten och försvinnandet tillsammans med Agnes, men ännu mer ser vi hur alkoholberoendet förstör för Agnes och alla i hennes familj. De två äldsta barnen, Catherine och Leek, försöker ta sig så långt som möjligt bort från det svarta hål som är Agnes och hennes drickande. Kvar blir sladdbarnet Shuggie, mindre och svagare och märkt som poofter vart han än går, redan innan han förstår vad mobbarna menar.

Det är kanske inte så konstigt att man vill dricka sig bort från den hårda, glädjelösa världen de flesta lever i; utbredd arbetslöshet, bidrag som bara knappt räcker veckan ut, och mellan såväl vuxna som barn finns sällan någon vänskap utan oftare hårda ord, misstro, mobbing, spottloskor och knytnävsslag. Jo, i drickandet finner Agnes vänner; "vänner" som inte vill vara ensamma i drickandet, kanske lura till sig några av hennes burkar, kanske bjuda Agnes på en fylla mot gentjänster. Barnen lär sig att lyssna av hennes humör och hålla sig undan eller torka upp och försöka hjälpa henne att må bra igen.

I boken finns många klumpiga beskrivningar av kvinnor som inte är kvinnliga nog eller alltför slampiga, det finns andra övertydliga krav hur man skall vara som man, och det är där som Shuggie aldrig passar in. Så de hårda, trevande fingrarna som klämmer på kvinnors och småflickors kroppar som det enda nöje man kan tänka sig når också en uppgiven Shuggie. På så gott som varje sida möter vi grymheter och elände, och tidvis kan det kännas för tungt. Men det råder ingen tvekan om att Shuggie Bain är en trovärdig beskrivning av ett liv kring den onda spiral som drickandet utgör.