måndag 21 oktober 2019

Zoe's Tale av John Scalzi

Flickan Zoës liv har varit spännande, sorgligt och viktigt i många stora händelser i mänsklighetens förhandlingar och strider med andra raser i universum. Som barn överlevde hon en Rraey-attack på rymdstationen där hon levde, och togs om hand av Obin inte av omsorg utan som förhandlingsbricka i deras strävan efter att få medvetande. Genom henne skulle vi kunna få veta mycket om att växa upp med en annan livsform, dessutom en fascinerande livsform som har intelligens men bara nyss fått (i ett slag) medvetande! Och vem vet vartåt hennes liv skulle utvecklats efter det vi såg i The Last Colony?

Men nej, vad vi får är exakt samma händelser som i den sista boken, och vad värre är, ur en tonårings perspektiv. John Scalzi är redan inte någon god stilist, och att låta allt silas genom tonårshormoner, kärleksbekymmer, brist på helhetsbild och impulsivitet gör det ännu tråkigare att läsa hela historien en gång till. Jo, vi får några ytterligare detaljer till vad som hände när inte föräldrarna såg på, vilket i ett fall är ungdomligt övermod bortom dumdristighetens gräns, och det andra är Zoës viktiga förhandlingar med de mystiska Consu inför det möjliga utplånandet av hela kolonin med det ödesdigra namnet Roanoke. De där sista kapitlen är det mest intressanta i historien, och man gör sig själv en tjänst om man hoppar över allt som kommer innan. Jag ser nu att det finns två böcker till i serien Old Man's War men tror inte att jag någonsin kommer att läsa dem.

Fler böcker av John Scalzi:
Old Man's War
Ghost Brigades
The Last Colony
 
Redshirts

Collapsing Empire

Inga kommentarer: