Det är lätt att irritera sig på första avsnittet av serien Undone. Huvudpersonen Alma klagar över att ha världens sämsta liv, när hon faktiskt har hem, jobb, familj och en pojkvän som älskar henne, något som många i världen måste klara sig utan. Med sina elaka kommentarer saboterar hon för sig själv och för systern, som vill glädja sig åt sitt kommande bröllop. Serien är därtill gjord i en teknik som först är svår att ta till sig; animering av inspelad film som för ett ovant öga hamnar i uncanny valley.
Men redan i andra avsnittet stiger spänningen och tittaren sugs in i Almas värld. Efter en bilolycka hamnade Alma i koma i ett år, och hon vaknar upp till en föränderlig värld. Saker verkar hända i omvänd ordning, eller hända två gånger i rad med olika utgång. Och då och då dyker hennes pappa upp, pappan som dog i en bilolycka när Alma var barn. Det är också han som vill hjälpa Alma att lära sig att hantera omkastningarna i tiden och styra dem, så att hon kan gå tillbaka i tiden och se vem som mördade honom och varför.
Det är säkert inte ovanligt att en före detta komapatient har minnesproblem, känner förvirring om tid och rum, och tror sig se och tala med människor som inte finns där. Men det som händer med Alma är mer än bara litet snurrighet, och ibland avslöjar hennes syner något som hållits hemligt för henne. Det är här som animeringen verkligen kommer till sin rätt, för när inget i rutan är hundra procent realistiskt vet vi lika litet som Alma vad som är verklighet och vad som är drömsyner. Vi känner chocken med henne när hon abrupt ramlar in i nya scener och måste parera vad som händer.
Jag upplever vissa brister i handlingen, främst att den försöker ge både en vetenskaplig och en andlig förklaring till vad som händer med Alma, och tappar bort sig på vägen till båda två. De mest omtumlande och givande partierna är de mittersta av de åtta avsnitten, när verkligheten trasas sönder för Alma gång på gång och inget känns säkert. Men sammantaget är Undone en fascinerande och sevärd berättelse, som på liknande sätt som The OA rör sig på gränsen av vår verklighet och halvt om halvt lovar något större, skrämmande och lockande.
Men redan i andra avsnittet stiger spänningen och tittaren sugs in i Almas värld. Efter en bilolycka hamnade Alma i koma i ett år, och hon vaknar upp till en föränderlig värld. Saker verkar hända i omvänd ordning, eller hända två gånger i rad med olika utgång. Och då och då dyker hennes pappa upp, pappan som dog i en bilolycka när Alma var barn. Det är också han som vill hjälpa Alma att lära sig att hantera omkastningarna i tiden och styra dem, så att hon kan gå tillbaka i tiden och se vem som mördade honom och varför.
Det är säkert inte ovanligt att en före detta komapatient har minnesproblem, känner förvirring om tid och rum, och tror sig se och tala med människor som inte finns där. Men det som händer med Alma är mer än bara litet snurrighet, och ibland avslöjar hennes syner något som hållits hemligt för henne. Det är här som animeringen verkligen kommer till sin rätt, för när inget i rutan är hundra procent realistiskt vet vi lika litet som Alma vad som är verklighet och vad som är drömsyner. Vi känner chocken med henne när hon abrupt ramlar in i nya scener och måste parera vad som händer.
Jag upplever vissa brister i handlingen, främst att den försöker ge både en vetenskaplig och en andlig förklaring till vad som händer med Alma, och tappar bort sig på vägen till båda två. De mest omtumlande och givande partierna är de mittersta av de åtta avsnitten, när verkligheten trasas sönder för Alma gång på gång och inget känns säkert. Men sammantaget är Undone en fascinerande och sevärd berättelse, som på liknande sätt som The OA rör sig på gränsen av vår verklighet och halvt om halvt lovar något större, skrämmande och lockande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar