Ducks, Newburyport av Lucy Ellmann

Att skriva en bok på tusen sidor är alltid att begära mycket av sin läsare; ett engagemang i vad som händer och inte minst flera timmars tid. När boken därtill är ett flöde av tankar från en enda människa blir kraven ännu större, såväl på läsaren som författaren. Trots Lucy Ellmans milda protester vid förfrågan vill jag nämna att hennes far och syster båda har studerat (och fadern skrivit en biografi om) James Joyce, vars Odysseus också är en bok med fritt strömmande tankar över flera hundra sidor. Om Leopold Bloom får tänka fritt, varför inte en hemmafru i Ohio? Det beror förstås helt på hur intressant och allmängiltig man gör sin berättelse.

Det är kanske meningen att undvika att vi tror att det "bara" är tankar och känslor som strömmar emot oss från boksidorna, då vår namnlösa huvudperson börjar de flesta av sina meningar med "the fact that...". Fast det är ändå en hel del känslor och åsikter som kommer fram.

... the fact that the AIDA funnel sounds like something you get sucked into, and it is, Awareness-Interest-Desire-Action, the fact that it's how advertisers get you to buy stuff, brand lifts, ad recall, desire metrics, affinity, infinity, buzzworthy, test drive, hot tub, clickbait, bait dog, bated breath, breadth, Amos and Andy, the fact that it's pretty hard to cliam I'm making any money out of these chickens, or saving any, the fact that they eat up fifty-pound bags of feed in no time, but I am saving something on eggs, and if I have any surplus it's a good time to make a ham and egg pie for the kids, which they like, or we have Salade Lyonnaise, the fact that maybe we need more chickens, the fact that maybe fourteen chickens aren't enough, tiffins, dinner pail, haybox meals, wonderbox, HONESTY BOX, funnel...

Vissa saker återkommer med nya fakta, såsom referat till hur Laura Ingalls Wilder och Almanzo Wilder egentligen levde, de egna barnen förstås, och ibland längre händelser som de varit med om. Det jag upplever är att det ibland blir svårt att hänga med i tankarnas hopp, å ena sidan därför att vi har olika bakgrunder och referensramar, å andra sidan för att det är tankar från en annan hjärna, en som gör andra associationer än jag. Skall jag slå upp vartenda ord jag snubblar över i en lista för att förstå hur det passar med de andra, eller skall jag låta det passera och acceptera att jag inte kan förstå allt hos en annan människa? Jag väljer det andra alternativet.

Inflikat i tankeströmmen är en berättelse om ett bergslejon och de ungar hon föder. Den är skriven på vanlig prosa vilken faktiskt är litet väl mjältsjuk fastän den med flit inte Disneyfierar djuren. Det skall visa sig att den historien rör sig först i huvudhistoriens periferi och sedan riktigt nära den. Några passager i boken är riktigt dramatiska, i synnerhet det sista hundratalet sidor.

Låt mig erkänna att jag inte har läst alla tusen sidorna. Jag hade sällan ork att läsa mer än några sidor tankeflöde i taget, och bläddrade till bergslejonstyckena för välkomna avbrott. Medan jag bläddrade såg jag ord som stack ut, antingen för att de skrevs med stora bokstäver eller bara för att min blick råkade fästa där. Om jag då stannade upp för att läsa den sidan fick jag ingen större uppenbarelse av bokens mening; de jämkade sig till de övriga fritt flygande tankarna. Ja, Lucy Ellmans Ducks, Newburyport ger en trovärdig bild av ett liv i nutid men nej, jag tänker inte lägga några veckors heltidsjobb på att läsa alla orden, för så bra är boken inte.