|
Lygia Pape: Ttéia 1c |
En viktig aspekt av konst är hur mycket den säger om sin samtid, även när den strävar efter att vara universell. Vi kan se det i utställningen
Concrete Matters på Moderna Museet, med abstrakt konst från Sydamerika under nittonhundratalets första halva. Det avskalade, rätvinkliga och beräkningsbara sågs som något att leka med, inte som ett skrämmande maskinsamhälle i vardande. Ännu tydligare blev det i utställningen av
abstrakt konst från Europa några decennier senare på Göteborgs konstmuseum, som inte alls hör till förra årets bästa konstupplevelser utan är med här som ett exempel på inkrökthet och tråkighet.
|
Sigrid Hjertén: Ateljeinteriör |
Waldemarsuddes fina utställning av Sigrid Hjerténs verk gav insikt i konstvärldens blick på omvärlden under 1900-talets början, Stockholmsmiljöer från samma tid, och konstnärens egna sinnestillstånd. Nästan samtidigt
i Sovjetunionen utvecklades en estetik som skulle passa den nya människan, och som har påverkat affischkonst och design runt världen ända sedan dess. Den storslagna estetiken fick en annan innebörd när människor levde i den och under dess påbud, och
Evelyna Bencicova visade det i lockande och skrämmande bilder i en utställning på Fotografiska.
|
Evelyna Bencicova |
Parallellt med andra världskriget fann konstnärer i Nordafrika en uppgift och ett uttryck i den europeiska surrealism som de gav en utformning präglad av sina egna förhållanden. Jag är glad att Moderna Museet lät visa den här sidan av historien i utställningen
Art et Liberté.
|
Infi Efflatoun: Composition Surrealiste |
Min lista över 2018 års bästa konst är uppenbarligen mina konstupplevelser, inte den bästa konsten som producerades då utan i högre grad verk från 1900-talet. I vår samtid kan vi vara glada över att
Alexander Klingspor låter sin noggranna realism slå över i hyperrealism. Ännu mer tidlöst surrealistisk är
vår geniale konstnär Jens Fänge vars stora utställning på Bonniers Konsthall var en dröm som blev verklig för mig - eller snarare overklig, precis som jag känner mig inför Fänges fascinerande motiv.
|
Jens Fänge |
Ett av årets sista och bästa museibesök var när vi tog nattåget till
Månen på Louisiana. Fastän jag älskar modern design och teknik var det vackraste, roligaste och mest givande i utställningen både de vetenskapliga och konstnärliga processerna för att undersöka och förstå månen från tiden innan vi satte foten på vår granne i himlen. En dag kommer månens lokala konstnärer att måla jorduppgångar, både kitschiga och abstrakta och allt däremellan och mycket sevärda!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar