Oslo Strykekvartett tog med sig ett fint helnordiskt program när de gästade Stockholms Konserthus: Stenhammar, Sibelius och Grieg. Jag har hittills inte hunnit bli så förtjust i Wilhelm Stenhammar som i de två övriga, och även idag lät den första satsen av hans Stråkkvartett nr 5 "Serenad" som ett eko av andras verk för mig. Men så hejdade sig musikerna mitt i verket, och violast Are Sandbakken började förklara inspirationen för kvartettens andra sats: sagan om hur riddaren Finn Komfusenfej friade till prinsessan, och hur han då fick fråga hennes far kungen, hennes mor drottningen, hennes bror, hennes systrar och till sist prinsessan själv. Efter det var det lätt och roligt att höra hur Stenhammar gestaltat de olika personerna i musiken. Oslo Strykekvartett spelar skolkonserter, och jag tror säkert att skolelever likväl som vuxna besökare uppskattar att få demonstrerat hur en kompositör tänker!
Jean Sibelius Stråkkvartett i d-moll "Voces intimae" börjar med ett sorgligt Andante, som påminner om påskpsalmen "Se vi går upp till Jerusalem". Den vemodiga klangen färgar av sig på de efterföljande satserna. Inte förrän i den avslutande satsen lyckas en mer glädjerik klang bryta fram, men bara då och då, som någon som precis tar sig över vattenytan. Ensemblen spelar precist men innerligt, och låter varje ton och varje nyans klinga väl.
Det avslutande verket, Edvard Griegs Stråkkvartett i g-moll, spelade Oslo Strykekvartett utan notblad och tydligt från hjärtat, med energi och kärlek. Överraskande nog var det det framförandet jag tyckte minst om. I de mest virtuosa partierna löpte musikernas fingrar felfritt, men jag oroade mig ändå för att entusiasmen skulle få dem att förlora sammanhållningen. Kanske var det bara jag som oroade mig, för gensvaret från publiken var stort.
Så fick vi ett fantastiskt extranummer! Utan att berätta vilka eller vad berättade kvartetten att de skulle spela något av en svensk kvartett. Så tog de upp tonen, och vi fick höra de inledande harmonierna till ABBAs Gimme! Gimme! Gimme! Efter halva låten slog de över till Money Money Money. Fantastiskt! Båda låtarna har komplexa harmonier och stråkarrangemanget tog upp alla intrikata detaljer i originalarrangemanget. En perfekt avslutning på en nordisk konsert!
 |
| Foto: Jan-Olav Wedin |
Det avslutande verket, Edvard Griegs Stråkkvartett i g-moll, spelade Oslo Strykekvartett utan notblad och tydligt från hjärtat, med energi och kärlek. Överraskande nog var det det framförandet jag tyckte minst om. I de mest virtuosa partierna löpte musikernas fingrar felfritt, men jag oroade mig ändå för att entusiasmen skulle få dem att förlora sammanhållningen. Kanske var det bara jag som oroade mig, för gensvaret från publiken var stort.
Så fick vi ett fantastiskt extranummer! Utan att berätta vilka eller vad berättade kvartetten att de skulle spela något av en svensk kvartett. Så tog de upp tonen, och vi fick höra de inledande harmonierna till ABBAs Gimme! Gimme! Gimme! Efter halva låten slog de över till Money Money Money. Fantastiskt! Båda låtarna har komplexa harmonier och stråkarrangemanget tog upp alla intrikata detaljer i originalarrangemanget. En perfekt avslutning på en nordisk konsert!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar