I Kungsholms Kyrka hölls en ljusgudstjänst, full av trösterika ord och psalmer. Redan under gudstjänsten spelade en ensemble ur Stockholm Concert Orchestra Johann Sebastian Bachs kända Air, som klingade vackert och tydligt i kyrkorummet. Efteråt framförde ensemblen Gabriel Faurés Requiem op 48 (1887-1890) tillsammans med Stockholms motettkör under ledning av Georg Lidström.
Detta requiem har jag älskat och ofta lyssnat på under många år. De skira melodierna och harmonierna låter verkligen som ett budskap från himmelen. Av de ingående delarna är min favorit Agnus Dei, från den inledande figuren i stråkarna till körens eteriska bön. Men ekon av kommande ackord hörs redan i de första satserna. På en konsert är det lätt att ge alla detaljer sin fulla uppmärksamhet.
Kyrkans akustik lät musiken ljuda väl utan att suddas ut av återklanger, och man hörde tydligt både kör, orgel ensemble, de starka solisterna och deras utmärkta samspel. Redan Sanctus började minna om änglakörer, både i de svaga och de starka nyanserna, och den liksom den viktiga Pie Jesu lät lika underbart som min favorit Agnus Dei. I efterföljande Libera me spelade musikerna så taktfast, men smakfullt, att man påmindes om Guds majestät och triumf på ett bra sätt. Den stillsamma In Paradisum som avslutar det vackra verket gav gudstjänsten en hoppfull final.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar