måndag 9 juli 2012

Sven-Harrys (hem)

Vilka tankar ligger bakom att någon öppnar sitt hem som en lokal för allmänheten att besöka? Frågorna och svaren, en del sura, har yrt om varandra sedan Sven-Harry Karlsson lät uppföra en kopia av sitt hus på Lidingö ovanpå sitt blänkande museum i Vasaparken. Jag ser inget skryt i gesten, utan känner mig välkomnad i vänlighet. Precis som en gång Wilhelmina von Hallwyl tror jag att Sven-Harry känner att han ordnat det väl för sig, och vill visa det som inspiration och avkoppling för andra. Jag är glad över att få besöka hans hem!


Förutom den rika konstsamlingen, är husets arkitektur och ritning vackra och värda att njuta av. I 1700-talshuset, som är uppfört efter ritningar från 1500-talet, är det lågt i tak. Ändå känns det spatiöst och harmoniskt på grund av rummens generösa proportioner och de stora fönstren som sitter där de behövs och släpper in rikligt med ljus. Rummen är också möblerade med vackra mattor från Märta Måås och väl utvalda möbler, i lugna och funktionella färger och modeller. Det är lätt att föreställa sig att man skulle leva gott där, med vänner på besök eller stillsamt läsande i biblioteket.

I varje rum finns en rik mängd med tavlor. Kanske skulle jag själv inte hänga upp lika många tavlor om jag själv fick välja, men det är fint att tänka på att Sven-Harry skaffat det som faller honom i smaken; tavlor och skulpturer skapade av Helene von Schjerfbeck, Bror Hjort, GAN och många andra svenska konstnärer (och Edvard Munch).


Allra bäst tycker jag om biblioteket där C.F. Hill-tavlorna samlats. Jag tycker mycket om Hills konstnärskap, även om jag blir sorgsen när jag tänker på hur han drogs in i sinnessjukdom. Men det är fint att se hur underströmmen av oro i tavlorna dämpas när de befinner sig i det harmoniskt inredda biblioteket. Även kritteckningarna från Hills sjukdomstid är samlade på den ena väggen så att fokus hamnar på deras originalitet, inte den svåra situation som var deras upphov. Ändå tappar man inte länken till Hills tunga sinnestillstånd då han skapade dem; vill man, så kan man närstudera verken ett i taget och försöka förstå frustrationen och tankevirvlarna hos konstnären.

I skulpturparken utanför hemmet, på muséets tak, finns två stora verk av Lena Cronqvist, några rena strålar av Olle Baertling och andra skulpturer. Och dessutom en fin utsikt över Vasastan! Sven-Harrys (hem) ovanpå hans konstmuseum i "nordiskt guld" är väl värt ett besök.

Länk till Sven-Harrys (hem)

Inga kommentarer: