Nötknäpparen på operan i Odessa

Om opera i det vackra operahuset var en upplevelse, så var baletten nästa kväll det i ännu högre grad. Inga ord som behövde oversattas och gissas på i tre led, utan en handling framdansad av mycket duktiga balettdansörer. Scenen i Odessas operahus är inte särskilt djup, men där fanns ändå plats för flera olika bakgrunder att hissa ned för de olika scenerna. De harmonierar fint med de detaljerade, färgrika dräkterna.

Barnens lek och de vuxnas fest blandas på julaftonskvällen. Barnen Clara och Fritz får av sin mystiske gudfader Drosselmeyer vackra leksaker, som verkar leva och röra sig - en ballerina, en nötknäppare, och även en Råttornas kung. Drosselmeyer verkar tro att han kan låta Råttornas kung dansa för barnen och sedan sjasa undan honom under golvet utan problem. Men under natten kommer Råttornas kung tillbaka med sin råttarmé, och hotar Clara. Till hennes räddning kommer den starke Nötknäpparen med sin armé, Nötknäpparen som avundsjuke Fritz slog sönder tidigare på kvällen, men som nu blivit en stilig prins.

Råttorna är inte helt tillintetgjorda, men Clara och prinsen kan ändå tillbringa en magisk natt tillsammans med dansande snöflingor och varelser från hela världen som uppträder for dem. Av de spanska, arabiska, kinesiska och ryska paren får den sirliga arabiska dansen starka applåder, men inte lika dånande som den intensiva ryska kosackdansen Trepak. Men ingenting går förstås upp mot de ljuvliga danserna av Clara och Nötknäpparen, ensamma och i pas-de-deux. Det är en uppvisning i teknisk briljans, utsökt känsla för musiken och även den första, söta kärleken. Jag känner med Clara som får uppleva en magisk natt i drömmens varld. Det fick jag också göra i det vackra operahuset i Odessa.