Två skilda element, två vitt skilda verk, var vad som bjöds i Konserthuset under ledning av Sakari Oramo. Först den vackra, vackra La Mer av Claude Debussy (1905). Det inledande pianissimot var så intensivt att det nästan inte blev starkare när hela orkestern föll in, men den levande gestaltningen av havet i första satsen blev en stor njutning, trots att några sektioner hamnade i otakt. Andra satsen innehöll så mycket av motsättningar som kändes som oro och besvikelser, att jag började tänka att det inte bara var vågorna utan även intrigerande vattennymfer som lekte där. Så kommer de verkliga urladdningarna i den sista, magnifika satsen. Ahh, underbart.
Gustav Mahlers Das Lied von der Erde är komponerad 1908-1909, nästan samtidigt som La Mer, men är mycket olik den. Den nyskapande formen på verket och den egensinniga musiken får mig att tänka att det är en sång som skapar och definierar en ny jord och ett nytt liv. Tenoren Torsten Kerl kastar sig in i sin första sång med styrka och engagemang, och det behövs ju när musiken är sådan att han snarast måste kämpa mot orkesterns klang och tonstyrka. Nästa sång är stillsammare orkestrerad, och låter den duktiga alten Jane Irwin sjunga nyanserat och innerligt. "Mein Herz ist müde" berättar hon med ett plågat uttryck, och jag tror henne. Det fjärde stycket, Von der Schönheit, är så ovanligt att det verkar balansera på vansinnets gräns. Båda sångarna är begåvade och uttrycksfulla i de sammanlagt sex sångerna med så olika teman, men allra bäst tycker jag om Jane Irwin. Hon artikulerar så fint i varje sång, och har en mycket vacker röst som bär stycket ända in i det starka, sköna slutet.
2 kommentarer:
åååh.. hvilket perfekt konsertprogram! Begge verkene er så vakre!
Ja, och de är så olika varandra att det blir ett riktigt intressant program! Det här var en god försmak inför Konserthusets stora Mahler-satsning nästa vår.
Skicka en kommentar