Nostalgia av Mircea Cărtărescu

Tack, tack, tack för den här underbara boken! Efter allt intressant jag hört om Cărtărescu var jag rädd för att bli besviken, men nu sitter jag här, knockad av hans berättarkraft. Den första novellen i Nostalgia var bra nog, men allteftersom berättelserna växte fram på sidorna växte magin och sög mig in i skildringarna.

Nostalgia är namnet på boken. Varje historia har en tydlig berättare som vänder sig med sina hågkomster till en publik som ibland är du med boken i handen, ibland någon annan. Cartarescu är mycket bra på att återskapa den sköna känslan från barndomen av att det mystiska finns alldeles intill dig. Så obegriplig som världen ändå är, kan det ju lika gärna finnas hemliga gångar till magiska platser. I vissa berättelser är det verkligen övernaturliga äventyr som människorna får vara med om, men även när det sagolika bara finns i ett annat barns berättelse eller i överenskomna lekar på en skräpig bakgård är känslan överväldigande.

De litterära och geografiska referenserna är många. Jag känner mig som en del av en gammal, bildad europeisk släkt, eller nej, snarare som skolkamraten från de sjavigare kvarteren som ser in på familjebiblioteket genom de blyinfattade fönstren. Och det finns mörka korridorer överallt, där man kan råka ta sig in i mer eller mindre skrämmande äventyr.

Berättarrösterna påminner om Scheherazade, som överlevde från dag till dag genom att skapa nya världar, och om HP Lovecraft, där feberdrömmar öppnar fascinerande och fasansfulla dimensioner. Skelett, spindlar, spindelvävar och larver utgör både hot och löften om mer. Färgerna ur barndomsminnena gnistrar som ädelstenar, och ändå känner man dammet och smutsen från de små, upptrampade ytorna. Det känns som om jag också varit där, och nu är vuxen och ser tillbaka med längtan och vemod. Varför stannade man inte för alltid? För sent. Bara minnena finns kvar.

Fler böcker av Mircea Cărtărescu:
Orbitór: Vänster vinge
Orbitór: Kroppen
Orbitór: Höger vinge

Travesti