
Inspelningen jag fick tag i är på tyska och otextad. Det var inte så ansträngade som jag trodde; eftersom jag känner till handlingen behövde jag inte förstå varje ord för att kunna följa med. Liksom andra europeiska samproduktioner är några av skådespelarna dubbade. Irriterande, men litet rörande.
Komprimerar man en idérik bok på tusen sidor till två och en halv timmes film går förstås en del förlorat, särskilt tankar och inre monologer. Det goda med att ha en bok som förlaga är att man har detaljer att plocka fram och krydda med, detaljer som inte direkt för handlingen vidare men som skapar stämning. Men den som har läst boken har nog ändå en fördel i att kunna knyta samman de här ögonblicken med sina egna minnen av vilken betydelse de hade.
Där boken var lugn och eftertänksam, måste förstås filmen röra sig snabbare. En del av skeendena blir därför mycket mer intensiva, och händer slag i slag. Som läsare hade jag en känsla av att ha hamnat i samma långsamma rytm som de boende på Sanatorium Berghof, där veckorna, månaderna och åren flyter förbi. Filmen blir mindre av en (stillastående) bildningsresa för den unge, lidelsefulle Hans Castorp, och mer ett antal scener från ett mycket ovanligt sätt att leva. Jag föredrar boken, men filmen var ett trevligt sätt att återuppliva mina minnen från att ha levat tillsammans med Hans Castorp, Herr Settembrini och Frau Chauchat i de schweiziska Alperna.
2 kommentarer:
oooh... men jeg tror jeg må se en tekstet versjon! :-D
Ja, jag skulle också gärna sett en textad version, men jag kunde inte hitta någon. Hoppas det kommer en bättre utgåva någon gång!
Skicka en kommentar