Det här är en äkta kärlekshistoria mellan två riktiga människor. Berättad från slutet till början, genom ett helt liv som vuxna, älskande människor. Är det en ploj att berätta historien baklänges? Nej, det har ett värde i sig. Eftersom Peter Kihlgård är en god författare, är Lasse och Kicki helgjutna människor från första sidan. Man känner hur de är sammanväxta i sin kärlek, och att de har en historia som inte alltid har varit enkel. Steg för steg går vi längre bak och livshistorierna fylls ut med detaljer.
Det goda med att berätta de sista händelserna först, är att man inte som läsare blir överdrivet färgad av vad som hänt tidigare. Det som kändes som en stor händelse i 30-årsåldern har sjunkit undan och blivit oviktig eller skrattretande tio år senare. Det är skönt att bli påmind om det. Men också: vad som verkar som en katastrof eller en slumpmässig händelse kan skapa en kedja av händelser som definierar ens hela liv.
Jag styr undan från de samtida svenska romaner som följer samma formulär: lägenhet i innersta'n, välbeställd medelklass, familjeproblem, dramatiska scener. Jag är trött på enkelspårigheten och det narcissistiska gnället innan jag ens börjat. Men saken är den att Kicki och Lasse prickar av alla punkter i formuläret - utan att bli navelskådande stereotyper.
Halvvägs in i boken blev jag faktiskt orolig. Lasse och Kicki verkade spela rollspel för varandra och med varandra på ett sätt som kändes oäkta. Hur kunde stämningen och handlingen ändra sig så från den goda början, och skulle resten av boken vara lika dålig? Men faktum är att när boken snart efter återvände till den ärliga, intensiva kärleken gick det upp för mig att Kicki och Lasse helt enkelt haft en dålig period i sitt liv; de hade haft problem, glidit isär och försökte mer eller mindre artificiellt nå varandra igen. Och eftersom boken redan börjat i deras mogna, ärliga kärlek visste jag att det skulle lyckas för dem. Efter de skakiga åren blev kärleken mot slutet av livet lika stark och äkta som när de just träffats. Underbart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar