Som en socialrealistisk dröm från Sovjettiden lyser de gråa tavlorna med röda detaljer. Och nu innefattar det kommunistiska projektet även djuren. Eller är det djuren som har tagit över programmet? Det är litet otydligt. De männniskor som syns på bilderna är antingen små ömtåliga barn, som ser väl omhändertagna ut, eller ett gäng solbadande damer i 50-talsattiraljer som skrattande står vid den stor död bläckfisk, den sista av sitt slag.
På ett gruppfoto med en massa apor i likadana uniformer står alla uppradade och tittar in i kameran. Utom en som råkar blunda och två som tittar åt fel håll, precis som det brukar vara på gruppfoton. På en annan bild sitter en apa på ett stort näckrosblad under en natthimmel. Lilla apan på äventyr! Fast på nästa bild sitter en gyllene groda på ett näckrosblad, i ännu mer hisnande grodperspektiv. Ja, det är ju så världen ser ut när man lever som groda. Men just den här grodan finns inte mer, för den är utrotad. Det enda han har lämnat efter sig är namnet på utställningen, The Last Golden Frog.
Fastän djuren ser så söta och ofarliga ut, är stämningen som tavlorna förmedlar litet kuslig. Vad är det för värld de lever i? Har människan utrotat sig själv? Har djuren tagit över för människans (och sitt eget) bästa? Fast tyvärr ser det ut som att djuren följer våra sämsta exempel; uniformerar sig och spränger atombomber. Vi är inte säkra nu heller.
Länk till Angelika Knäpper Gallery
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar