fredag 19 september 2008

Stevie Wonder i Globen

När Stevie Wonder kommer in på scenen kniper det till om hjärtat. När han snart efter går loss i Master Blaster får jag tårar i ögonen. Det är verkligen han, legenden, som sitter på scenen och spelar sina gudomliga låtar för oss!

Normalt brukar jag inte gilla artister som vill leda publiken i allsång, för det är ju så att jag är där för att höra, inte sjunga. Fast alla vill ju innerst inne få sjunga med i Stevies underbara låtar, och det får vi flera chanser till. Men vi fattade inte det först när han började ropa "I love you!", utan satt tysta, fastän vi alla älskar dig tillbaka, Stevie! Det var förstås upptakten till Knock Me Off My Feet. Efter det var publiken med på att sjunga "I love you". Eftersom Stevies röst är så skön var det en njutning att bli ledd i improvisationer av honom.

Ljudet i Globen var inte helt bra, utan flöt ihop litet för mycket. Det gjorde att låtar som Don't You Worry 'Bout A Thing och Visions lät litet såsiga, tyvärr. Men Don't You Worry 'Bout A Thing är ju en kanonlåt, och den kan bara inte låta dåligt! I Higher Ground och Living For The City kom ändå Stevie Wonders banbrytande ljudexperiment med synthezisers till sin rätt.

Efter det stillsamma parti som följde höjdes temperaturen med Signed, Sealed, Delivered; ännu mer med underbara Sir Duke, och så kom Stevie Wonders storebror in på scenen, för han hade födelsedag! Gissa vilken låt som spelades sedan - jo, Happy Birthday, förstås.

Med ett så stort band så är det nog alltid någon som har födelsedag på konsertdatumen! Fast det är förstås inte enda anledningen till att ha ett stort band. Musikerna är kunniga och samspelta, har publikkontakt och kul på scenen, och är vitala delar för att bygga upp Stevie Wonders sound. Det är ju inte bara som låtskrivare och sångare som hans geni lyser, utan även i arrangemangen och ljudbilden.

Jag var nästan rädd för att få höra den sönderspelade I Just Called To Say I Love You, men det hade jag inte behövt vara. Självklart kan Stevie sjunga den så att det känns som att han menade vartenda ord, och jag kan lyssna på den som för första gången. Och kärlek, samt tacksamhet över att få spela sin musik för oss, var vad Stevie Wonder ville förmedla till oss. Med en uppmaning att älska någon någonstans, eller ännu hellre älska alla överallt, fick vi gå hem med den vackra As i öronen.

6 kommentarer:

Glamourbibliotekaren sa...

Hot diggity damn, jeg GLEDER meg til i morgen når han spiller i Norge!! Jeg hørte han i Stockholm for fire år siden, og det var helt UNDERBART. Ah! Så fint at du hadde det bra på konserten! :)

Jenny B sa...

Ja, ni kommer säkert att få en UNDERBAR konsert imorgon också! Tack för att du ledde mig in på Stevies sound och övertygade mig att gå! :)

kulturbloggen sa...

Ja det var så bra. Jag har bloggat lite kort om det också, och jag har filmklipp från när hela publiken sjunger "Barack Obama".
Det var så bra.
http://kulturbloggen.com/?p=1766

Hermia sa...

Och jag ryser när jag LÄSER om konserten.. hur var det då inte att vara där!

Bokomaten.. sa...

Oh, måste gratulera till ett sådant fint konsertbesök! Blir så glad när man läser om ditt lyckorus även om det förstås är tråkigt att inte själv kunnat vara där.

Jenny B sa...

Ja, det var verkligen underbar stämning och härligt att vara där!