På egna piedestaler står små bronsskulpturer, för många för att räkna, var och en en historia i sig. Efter hand som besökarna fyller på Artipelags stora sal så får nästan varje skulptur åtminstone för en stund en ackompanjerande människa, en person i människostorlek som närstuderar den lilla personen på piedestalen.
Några av verken ser ut som utvecklingar av Carl Milles skulpturer - de fallande kropparnas vinkel, den stora handen som sänks ned från höjden.
En rad av flerarmade varelser benämnda Spirits och numrerade står på rad. Likaså möter vi ett Äldre medium med flera armar, som liksom andevarelserna sträcker ut sina armar för att omfamna - eller attackera?
En cowboy kan också dyka upp här och där. Och den svaga likheten med grekiska och romerska statyer som Wretmans huvud- och armlösa figurer har, försvinner snabbt när de visar rumpan i komplicerade och lustiga snubbelformationer.
Det oproportionerligt stora klotet som tar plats i anatomierna är intressant. Ibland dyker det upp som huvud, två bröder delar ett klot som huvud, i en annan staty ger oss titeln att klotet på huvudets plats är en tung planet.
Visst finns det kopplingar till annan konst, men kanske inte den konst vi först tänker oss. Statyetten som liknar en bevingad gudom heter Roxy; Melchior och Balthazar har hammarhajshuvuden.
Och varken huvud, armar eller två hela ben behövs för att visa känslan i den roliga scenen som heter Hupp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar