"... You said that when a civilization tells stories about itself, it starts with myths, dealing with gods and monsters. Then, when that civilization develops, it moves on to history, telling stories of important personages who achieved great things. When it moves into the modern era, it becomes increasingly interested in the lives of regular people, their thoughts and feelings. You described it as the movement from myth to history to life."
De två namnlösa älskarna, kollegor på universitetet, för långa konversationer med varandra, i det här fallet om den enes framgångsrika forskning. Men oftare talar de om sorgerna som krympt deras mod att leva: ointresserade föräldrar, en faders död, en hustrus död. Diskussionerna är måhända litet för välformulerade och förklarande, men känns ändå naturliga i sammanhanget. De är dock mer av dämpade mellanspel i det stora dramat som illustrerar tesen från första paragrafen. På berget The Four Verdant Mothers möter vi två gudar och två gudinnor, som är goda vänner i fest och dryckenskap, men som på grund av en dumhet börjar misstro varandra och därefter i cykel efter cykel ödelägger människoliv och hela civilisationer. Deras fyra färger - röd, blå, grön och gul - återkommer som ledtrådar, och letar sig till och med in i människoliven i mellan-kapitlen.
Men därtill är hela historien inkapslad i en annan berättelse som dessutom upptäcks eller uppstår i den nämnda forskningen. Det borde inte vara en överraskning för en långtida läsare att myter kan berätta lika mycket om verkligheten som arkeologiska undersökningar. Dock gör boken en abrovink för att inte falla i fällan att ordna in ett ganska ordinärt liv i en hjältesaga - och så ytterligare en manöver som låter det mytologiska och det framdrömda få revansch i världen. Minsoo Kangs berättelse rör sig skickligt och drömskt mellan de olika nivåer av gudasagor, nedtecknade skildringar och konkreta liv som utgör ett lands historia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar