Små fristående teatersällskap har mycket att hålla reda på. Om en ur den redan hårt ansträngda ensemblen blir sjuk, måste man snabbt ringa in en ersättare. Kulleteatern skall spela Ludvig Holbergs komedi Den jäktade från 1723, och har dräkterna och perukerna till alla roller. Nu skall kvällens föreställning strax börja, men var är den där vikarien till Ing-Marie som de väntar på? Aha, där kommer en person och vill prata, det måste vara han! Raskt kläs den unge mannen Backa Mads i vacker 1700-talskjol och peruk, sminkas tidstroget och knuffas in på scenen.
Men det finns en sak till som små teatersällskap har problem med, och det är att hinna med pappersarbetet. Backa Mads kommer från Skatteverket, och vill prata med teaterchefen Linda Kulle om varför de inte lämnat in sin bokföring. Men innan ensemblen hunnit upptäcka det, har han både hunnit bli varm i kläderna som hushållerskan Pernille för att hux flux sedan skrudas om till andra roller.
Den sista att upptäcka att Backa Mads är där i tjänsteärende är teaterchefen Linda Kull, som står i telefonkö med Skatteverket och försöker bli klar med bokföringen samtidigt som de övriga i ensemblen försöker skydda henne från myndighetspersonen. Handlingen i ursprungspjäsen snubblar vidare, med sina egna ombytta roller samtidigt som skådespelarna hastigt och lustigt själva också måste byta roller mellan sig, vilket leder till flera komiska höjdpunkter i föreställningen.
Att spela oförberedd och överraskad är ingen enkel sak, men Kulleteaterns ensemble gör det mycket väl. Carl Jacobson har dessutom en underbar mimik när han försjunker i att spela Den jäktade herr Vielgeschrey själv på 1700-talsmanér.
Hur skall det gå för de unga älskande i pjäsen Den jäktade, och hur skall det gå för Kulleteatern med sin bristfälliga bokföring? Låt oss hoppas att Skatteverket är nådigt och låter oss se många fler personliga, halvhavererade uppsättningar av gamla klassiker under kommande år!
Länk till KulleteaternSmå fristående teatersällskap har mycket att hålla reda på. Om en ur den redan hårt ansträngda ensemblen blir sjuk, måste man snabbt ringa in en ersättare. Kulleteatern skall spela Ludvig Holbergs komedi Den jäktade från 1723, och har dräkterna och perukerna till alla roller. Nu skall kvällens föreställning strax börja, men var är den där vikarien till Ing-Marie som de väntar på? Aha, där kommer en person och vill prata, det måste vara han! Raskt kläs den unge mannen Backa Mads i vacker 1700-talskjol och peruk, sminkas tidstroget och knuffas in på scenen.
Men det finns en sak till som små teatersällskap har problem med, och det är att hinna med pappersarbetet. Backa Mads kommer från Skatteverket, och vill prata med teaterchefen Linda Kulle om varför de inte lämnat in sin bokföring. Men innan ensemblen hunnit upptäcka det, har han både hunnit bli varm i kläderna som hushållerskan Pernille för att hux flux sedan skrudas om till andra roller.
Den sista att upptäcka att Backa Mads är där i tjänsteärende är teaterchefen Linda Kull, som står i telefonkö med Skatteverket och försöker bli klar med bokföringen samtidigt som de övriga i ensemblen försöker skydda henne från myndighetspersonen. Handlingen i ursprungspjäsen snubblar vidare, med sina egna ombytta roller samtidigt som skådespelarna hastigt och lustigt själva också måste byta roller mellan sig, vilket leder till flera komiska höjdpunkter i föreställningen.
 |
| Foto: Pedja Simicevic |
Att spela oförberedd och överraskad är ingen enkel sak, men Kulleteaterns ensemble gör det mycket väl. Carl Jacobson har dessutom en underbar mimik när han försjunker i att spela Den jäktade herr Vielgeschrey själv på 1700-talsmanér.
Hur skall det gå för de unga älskande i pjäsen Den jäktade, och hur skall det gå för Kulleteatern med sin bristfälliga bokföring? Låt oss hoppas att Skatteverket är nådigt och låter oss se många fler personliga, halvhavererade uppsättningar av gamla klassiker under kommande år!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar