I en parallell värld har vi börjat bebygga månen, och svävande bilar och robotar förenklar livet i retrofuturistisk 1950-talsstil. Dörrförsäljare är fortfarande en stor yrkeskategori. En av dem är Jack Billings. Hans företag säljer andelslägenheter - på månen! De är inte billiga, men har man sammetsröst och ett vinnande leende kan man övertyga de flesta om att skrapa ihop sina besparingar och skriva upp sig för en duplex på månen.
Det är förstås en annan sak att faktiskt ta sig upp till månen, och mer än något annat så säljer Jack Billings och hans kollegor en dröm om ett annat liv, bort från den jobbiga vardagen. I synnerhet som de planerade avfärderna ständigt skjuts upp, alltså inte till månen utan till senare datum. Vi kan gissa att mån-affärerna inte är så solida som Jack och företagets revisor Shirley Stedman låter påskina.
Hemligheter verkar dock de flesta av de kringresande mån-säljarna ha, och i Jacks fall handlar det också om en vuxen son han inte har sett sedan han lämnade modern vid födseln. När han stöter på den unge Joey Shorter, hans eget kött och blod, vill Jack behålla honom i sitt liv. Men trogen sin vana att fibbla med sanningen håller han tyst om sitt faderskap och ger istället Joey anställning. De vacklande försäljningssiffrorna och de missnöjda säljarna blandat med Joeys osäkerhet gör det till ett riktigt vågspel.
Ett tag verkar det som att tio avsnitt skulle kunna vara för mycket för att berätta historien i Hello Tomorrow!, men serien disponerar sin tid väl. Framställningen väljer ett lugnt tempo för att hinna ge en bred bild av världen, huvudpersoner och bipersoner, och den låter konflikter utveckla sig långsamt så att vi känner de inblandades vånda - fast vi får också några stora utbrott och katastrofer som lurar runt hörnet. Det blev bara en säsong av Hello Tomorrow! men det går att tänka vidare på egen hand om hur det kommer att gå för dem som satsat allt på andelslägenheter på månen - olycka eller ett nytt, bättre liv?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar