Documentary Now!

Efter en imponerande vinjett med klipp från tidigare dokumentärer, introducerar Helen Mirren den femtioårsjubilerande dokumentärserien Documentary Now! Allt eftersom åren går räknas siffran helt korrekt upp till femtioett och femtiotvå, så att vi kan fortsätta att känna oss trygga med kvaliteten på dokumentärerna som visas. Och kvaliteten är verkligen hög, men vartenda avsnitt i serien är fejk, skapade av de komiska snillena Fred Armisen, Bill Hader, Seth Meyers och Rhys Thomas.

Första avsnittet, Sandy Passage, är en charmig och rolig parodi på den klassiska dokumentären Grey Gardens, med Armisen och Hader lysande i rollerna som Big Vivvy och Little Vivvy, de originella före detta skönhetsdrottningarna som lever inte helt tillbakadraget i sitt förfallande hus.

De flesta av avsnitten är baserade på existerande dokumentärer och har skruvats till för att få en egen form av humor. Varje mockumentary i serien har sin egen karaktär. I nästa avsnitt, Kunuk Uncovered, visas skrapiga filmer från en expedition till Grönland, där lokalbefolkningen inte riktigt beter sig som man väntat sig och inte heller som de framställdes i den färdiga dokumentären.

Avsnitten fortsätter att variera i tema och stil: en mycket exklusiv restaurang och männen bakom dem presenteras i Juan Likes Rice & Chicken. Mockumentaries om gamla band varierar mellan så skilda musikstilar som 70-talsrockbandet Blue Jean Committee och Talking Heads-parodin Test Pattern. Avsnitten innehåller en god dos av specialskriven musik som går att hitta på Spotify om man fastnar för det fiktiva bandets sound. 

En riktig höjdpunkt är Waiting for the Artist, en drift med men litet grand också en hommage till Marina Abramović, där Cate Blanchett gör en fantastisk insats som den världsberömda performanceartisten Izabella Barta som värker fram ett nytt verk inför en stor retrospektiv i hemlandet Ungern.

Formatet på serien Documentary Now! ger en stor variation och gör att en tittare kan hitta favoriter, och känna sig nöjd även om inte varje avsnitt faller en i smaken. De halvtimmeslånga episoderna har plats för både långsamma stämningsscener, rappa skämt och att bygga vidare på detaljer till något stort.

Judas Unchained av Peter F. Hamilton

Andra delen av Peter F. Hamiltons Commonwealth Saga tar vid där den första, Pandora's Star, slutade. Mänskligheten står emot en mycket expansiv och fientlig civilisation kallad Prime, och i förra boken hade denna livsform snabbt snappat upp den teknik människan utvecklat för att bygga maskhål och resa snabbare än ljuset, tagit sig till vår del av galaxen och erövrat 23 bosatta solsystem med fruktansvärd utgång för befolkningen och planeten själv som följd. Det råder ingen tvekan om att Prime inte tänker nöja sig där; alla övriga befolkade och livsdugliga system är i fara, dels därför att Prime vill ha mer och mer plats att utvidga sig på, dels därför att den ser människor som en fiende att utplåna.

Strategier för att bemöta de aggressiva Prime diskuteras av de högsta militärerna och mäktigaste politikerna i mänsklighetens styrande råd. Människor på planeter i näraliggande solsystem börjar få panik, och man drar upp planer för hur de skall evakueras. Därtill behöver man komma på en taktik för att stå emot Prime och vinna mot dem. Krigsskepp måste byggas snabbt, men vad skall deras mål vara? Prime verkar förstå och genast anpassa sig för att stå emot mänsklighetens form av anfall.

Bit för bit börjar det också att gå upp för nyckelpersoner att den mytomspunne Starflyer förmodligen är verklig. I sekler har gerillagruppen Guardians of Selfhood kämpat mot Starflyer, men då de på vägen själva spillt mängder av människoliv i stora attentat har de varit de stora säkerhetsorganisationernas värsta motståndare. När man börjar se kopplingarna mellan Starflyer och hotet från Prime är det fortfarande svårt att samarbeta med Guardians of Selfhood med deras långa track record av blodiga attentat på oklara grunder.

En stor del av det spännande med Pandora's Star var inblicken i mänskligt liv på de många olika planeterna med fascinerande flora och fauna i galaxen. I Judas Unchained hamnar fokus mer på striden med Prime, vilket för läsare som undertecknad är mindre intressant. Inte alla spelare går att hålla i minnet från kapitel till kapitel, och många och långa stridsscener på såväl galaktisk som jord(regolit)nära nivå nöter ned intresset. Efter två mastodontböcker på raken är det också lätt att känna sig litet tom när slutet kommer, men för helhetsbilden av en myllrande mänsklighet som tagit till sig olika mycket av teknik och uppfinningsförmåga är Peter F. Hamiltons världsbygge givande.

Fler böcker av Peter F. Hamilton:

Pandora's Star