Amir har bytt namn och säger att hans familj kommer från Indien, inte Pakistan. Tekniskt sett var det Indien när föräldrarna föddes! Om man vill bli betrodd och ha chans på delägarskap i advokatfirman är det viktigt att inte ens på det mest långsökta sätt bli sammankopplad med potentiella terrorister. De mindre justeringarna tynger honom inte märkvärt och har gett honom en bra position i New York. Men hans avoga inställning till islam är djupare rotad, i personliga upplevelser och verkliga exempel ur familje- och vänskapskretsen. Därför tynger det honom när hustrun Emily, konstnär, och hennes möjlige curator Isaac så okritiskt omfamnar inte bara islamisk konstsyn utan religionen som helhet, utan att egentligen ha djupare insikt om den.
När systersonen Abe (också ett taget namn) kommer och ber om hans hjälp blir han än mer inträngd i ett hörn. Skall Amir försvara en imam som är anklagad för terroristbrott? Abe bedyrar att han är oskyldig och bara behöver en stjärnadvokat på sin sida, ett stort namn som Amir, men Amir vet att det kan ligga honom i fatet om han förknippas med ett aldrig så oskyldigt terroristmål.
Onåd/Disgraced är en Pulitzer-belönad pjäs av slaget som går hem på New Yorks teaterscener: kortare än två timmar, och koncentrerad i språk och rollfördelning. Fyra personer skapar ett helt spektrum av åsikter, etniciteter och relationer: Isaac med judisk bakgrund, hans fru Joy som är svart och kollega till Amir, och så Amirs vita fru Emily. Den enas priviligerade tillvaro gör hen blind för den andres problem, och vice versa. Allt dras till sin spets under en middagsbjudning som till sist spårar ur. Sanningarna som avslöjas känns först smärtsamt ärliga men tippar över i "förbjudna" känslor, vilket ger de övriga chansen att för några ögonblick spela holier-than-thou.
Som sagt är Ayad Akhtars pjäs rapp i replikerna, vilket tyvärr ligger den till last på olika sätt: först i inledningen, där dialogen är för slagfärdig för att kännas trovärdig, och så när allt börjar krascha och intressanta urspårningar inte följs fullt ut utan växlar över till nya katastrofer. Shebly Niavarani är en skicklig skådespelare som spelar den krävande rollen som Amir med återhållen energi. Emil Almén är alltid bra och gör Isaac till Amirs motvikt; irriterande avslappnad och självsäker i sin vida tolerans. Men jag hade önskat litet mer av pjäsen; renodling av ett tema och litet längre tid att genomföra det.
Länk till Stadsteaterns sida om Onåd
När systersonen Abe (också ett taget namn) kommer och ber om hans hjälp blir han än mer inträngd i ett hörn. Skall Amir försvara en imam som är anklagad för terroristbrott? Abe bedyrar att han är oskyldig och bara behöver en stjärnadvokat på sin sida, ett stort namn som Amir, men Amir vet att det kan ligga honom i fatet om han förknippas med ett aldrig så oskyldigt terroristmål.
Onåd/Disgraced är en Pulitzer-belönad pjäs av slaget som går hem på New Yorks teaterscener: kortare än två timmar, och koncentrerad i språk och rollfördelning. Fyra personer skapar ett helt spektrum av åsikter, etniciteter och relationer: Isaac med judisk bakgrund, hans fru Joy som är svart och kollega till Amir, och så Amirs vita fru Emily. Den enas priviligerade tillvaro gör hen blind för den andres problem, och vice versa. Allt dras till sin spets under en middagsbjudning som till sist spårar ur. Sanningarna som avslöjas känns först smärtsamt ärliga men tippar över i "förbjudna" känslor, vilket ger de övriga chansen att för några ögonblick spela holier-than-thou.
Som sagt är Ayad Akhtars pjäs rapp i replikerna, vilket tyvärr ligger den till last på olika sätt: först i inledningen, där dialogen är för slagfärdig för att kännas trovärdig, och så när allt börjar krascha och intressanta urspårningar inte följs fullt ut utan växlar över till nya katastrofer. Shebly Niavarani är en skicklig skådespelare som spelar den krävande rollen som Amir med återhållen energi. Emil Almén är alltid bra och gör Isaac till Amirs motvikt; irriterande avslappnad och självsäker i sin vida tolerans. Men jag hade önskat litet mer av pjäsen; renodling av ett tema och litet längre tid att genomföra det.
Länk till Stadsteaterns sida om Onåd
 |
| Foto: Bengt Wanselius |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar