Vivaldis De fyra årstiderna var huvudnumret för gästspelet på Musikaliska, och det var med all rätt som den entusiastiska publiken tagit sig dit. Kammarorkestern The New Philharmonic Orchestra of Hamburg (Neue Philharmonie Hamburg) var förstärkta med cembalo, och i gruppens mitt stod den starke violinisten David Movsisyan, pådrivande i melodistämman under största delen av tiden. I programbladet stod tryckt dikterna som inpsirerat Antonio Vivaldi, och musikerna på scenen tog oss med under det hela året, de mest kända styckena och de mindre kända, inlevelsefullt spelande den bildrika musiken. Applåderna och hurraropen efteråt föranledde ett extranummer i form av den dramatiska tredje satsen ur Sommar-delen, den som illustrerar åskan.
Efter paus var orkestern reducerad till sina fem huvudmedlemmar, ledda av försteviolinisten och konsertmästaren Tigran Mikaelyan. Det borgade för ett klarare och smidigare ljud, vilket passade utmärkt till den musik som följde. Det kändes verkligen genuint att sitta i den vackra salen på Musikaliska och underhållas av en del av den bästa musik som skrivits, när Mozarts Eine kleine Nachtmusik klingade ut. Ensemblen framförde dessa ofta hörda musikstycken med precision och känsla, som att de aldrig kommer att tröttna på att spela dem. Antonín Dvořáks Slavisk dans Op 72 och Johannes Brahms Ungersk dans No 1 spelades känslosamt, medan Edward Elgars kända Salut D'Amour Op 12 lät ljuvligt romantisk på ett annat sätt.
Sista numret var Brahms glödande Ungersk dans Nr 5, den fantastiska csárdás som väl får det att rycka i benen på alla lyssnare även om det är svårt att tänka sig att våga dansa med i de virvlande melodierna. Ännu mer välförtjänta applåder och jubelrop från den begeistrade publiken! Hur följer man upp det? Jo, med ett ännu mer intensivt extranummer: Astor Piazollas underbara, mystiska Libertango. Den generösa ensemblen gav oss inte mindre än tre extranummer, en långsam nedtrappning: nummer två var stycket vars inledningstoner används som vinjett i P2, och om någon minns vad det heter så berätta gärna för mig! Det vackra avslutande extranumret lät som en gungande barcaroll, och återigen, om någon vet namnet så låt mig också veta.
Skickligheten och glöden hos musikerna vittnade om stor kärlek till musiken och gjorde konserten till en mycket god upplevelse. Jag hoppas att The New Philharmonic Orchestra of Hamburg återkommer till Stockholm många gånger.
Efter paus var orkestern reducerad till sina fem huvudmedlemmar, ledda av försteviolinisten och konsertmästaren Tigran Mikaelyan. Det borgade för ett klarare och smidigare ljud, vilket passade utmärkt till den musik som följde. Det kändes verkligen genuint att sitta i den vackra salen på Musikaliska och underhållas av en del av den bästa musik som skrivits, när Mozarts Eine kleine Nachtmusik klingade ut. Ensemblen framförde dessa ofta hörda musikstycken med precision och känsla, som att de aldrig kommer att tröttna på att spela dem. Antonín Dvořáks Slavisk dans Op 72 och Johannes Brahms Ungersk dans No 1 spelades känslosamt, medan Edward Elgars kända Salut D'Amour Op 12 lät ljuvligt romantisk på ett annat sätt.
Sista numret var Brahms glödande Ungersk dans Nr 5, den fantastiska csárdás som väl får det att rycka i benen på alla lyssnare även om det är svårt att tänka sig att våga dansa med i de virvlande melodierna. Ännu mer välförtjänta applåder och jubelrop från den begeistrade publiken! Hur följer man upp det? Jo, med ett ännu mer intensivt extranummer: Astor Piazollas underbara, mystiska Libertango. Den generösa ensemblen gav oss inte mindre än tre extranummer, en långsam nedtrappning: nummer två var stycket vars inledningstoner används som vinjett i P2, och om någon minns vad det heter så berätta gärna för mig! Det vackra avslutande extranumret lät som en gungande barcaroll, och återigen, om någon vet namnet så låt mig också veta.
Skickligheten och glöden hos musikerna vittnade om stor kärlek till musiken och gjorde konserten till en mycket god upplevelse. Jag hoppas att The New Philharmonic Orchestra of Hamburg återkommer till Stockholm många gånger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar