Att börja dagen med panelen In Defense of the Unlikeable Heroine var uppfriskande och underhållande. Paneldeltagarna talade om hur osympatiska hjältinnor som är tuffa kan accepteras om de är snygga och sexiga. Kameron Hurley nämnde att hon gillar Charlize Theron otroligt mycket, men anledningen till att hon kan göra kalla, våldsamma roller som Atomic Blonde med flera är att hon är skitsnygg. Alex Acks invände att hon inte varit snygg alls i filmen Monster - sant, men rollen tillsattes med en snygging (Theron) som fulade till sig, inte någon som var ful från början.
Arya Starks många mord ursäktas för att hon är ett barn. Katniss Everdeen från Hunger Games är ung och vacker, och hennes berättelse är strukturerad så att hon bara dödar i självförsvar under den långa tävlingen på liv och död. Skulle inte en manlig huvudroll "tillåtits" att slå till först? I filmen Maleficent måste den elaka häxans elakhet förklaras med så många tillfälligheter att hon blir helt oskyldig, för att kunna vara huvudperson i en film.
Hurley påpekade också att hon inte vill vara sympatisk / "likeable" och inte skriva om den typen av personer man skulle vilja ta en kopp te med. Förresten, vem definierar vem som är sympatisk? Hurley gillar osympatiska huvudpersoner, som är sura och egenartade, men i alla fall är originella och trogna sig själva. Läs Joanna Russ fantastiskt roliga bok We Who Are About To!
Thoariya Dyer tog upp att många SF- och fantasyläsare är vana att läsa böcker med trevliga hjältinnor till uttröttnadens gräns och välkomnar böcker med mer ovanliga huvudpersoner. Om en sådan bok då når en icke-fantastikvan läsekrets kan de bli besvikna; där fanns ingen de kunde heja på!
Hollywood är snabba att döma ut filmer med kvinnliga regissörer eller huvudroller som floppar med att könet var anledningen, men för manligt dominerade filmer finns det alltid fler förklaringar. Det GÅR inte, enligt Kameron Hurley, att säga att filmer med kvinnliga huvudroller eller regissörer gör sämre ifrån sig, för vi har inte tillräckligt med underlag för att göra statistik på det, för vi har inte tillräckligt många gånger då någon velat ta en risk och satsa på det. Och Hurley, som arbetar med marknadsföring, vet att ursäkten inte håller att vi inte är vana vid kvinnliga ledare och inte kommer att bli det, för hon vet att man kan förändra folks preferenser, det är det hon jobbar med varje dag!
Ännu en panel om huvudpersoner, även den intressant, var Appeal of the Bland Protagonist. Paneldeltagaren och SF-nestorn Robert Silverberg berättade att han först läst titeln som the BLIND protagonist och hade då en egen bok att komma med, Hot Sky Midnight. Till stora delar var panelen överens om att ingen person egentligen är bland, alltså menlös eller harmlös. Den tråkigaste personen här i rummet "got their own shit"! Men man kan se det som någon som är normal och bekväm i sin egen värld, vilket kan vara en fördel när världarna man berättar om är väldigt speciella och originella. Silverberg sade att Philip K Dicks huvudpersoner kan verka galna, men de är funktionella i de samhällen de lever i. En röst ur publiken talade väl om huvudpersonen i Joe Haldemans Forever War, en normal kille som ses som hjälte enbart på grund av de omständigheter han mest av en slump hamnat i och gjort sin plikt. En påpekan var också att i YA finns många nedtonade hjältar/hjältinnor, därför att det gör det lättare för läsarna att identifiera sig med dem.
När jag ivrigt satte mig på föreläsningen The Science of Ted Chiang väntade jag mig tankar liknande mina egna kring till exempel den geocentriska värld han så fascinerande beskriver i The Tower of Babylon. Men Boaz Karni-Harel, som pluggat matematik och doktorerat i fysik, borrade sig längre in i vetenskapen och fördjupade sig i en detalj i den nämnda novellen jag dittills inte fokuserat på, nämligen hur världen måste vara konstruerad för att skapa slutscenen där huvudpersonen från vattensamlingen i himlen hamnar i en sjö på annan plats på jorden. Med utgångspunkt i Caesarskiffret och över Möbiusband kommer vi till att Gud måste ha konstruerat världen som en Kleinflaska. Med utgångspunkt i Fermats princip gav Karni-Harel sedan en förklaring till Story Of Your Life, novellen som ligger till grund för filmen Arrival, en förklaring som behöver ytterligare tolkning som jag tror men inte är säker på att jag gör rätt. Avslutningsvis diskuterade han Gödels ofullständighetssatser tillsammans med novellen Division By Zero. Mycket inspirerande föreläsning av en djupt insatt och engagerad person!
Ellen Miriam Pedersen gav en mångsidig föreläsning om golem som fenomen och jämförde dem med AI:n och robotar. En golem får inte kunna tala, för med ord skapas och avskapas ting. En golem får inte ha fri vilja och inte kunna reproducera sig, för det leder till osäkerhet och det kan inte accepteras. Dock skrev Chaim Bloch en berättelse om en kraftfull, egensinnig, lysten och attraktiv golem i opposition mot de reglerna. Det var spännande att se alla golem hon fotat runt om i Prag - statyer som kunde dyka upp litet här och där intill privata bostadshus.
Panelen Role of Secrets in Speculative Fiction modererades mycket väl av Jane Ann MacLachlan, medelst klokt uttänkta frågor och intressanta svar på dem från henne själv och deltagarna, vilka nästan alla själva är författare. Hemligheter kan läggas in som överraskningar i handlingen, som något som definierar huvudpersonen antingen genom att hen bär på den från början eller behöver ta reda på något om sig själv. Ian Sales berättade om hur han i en av sina böcker lade in ledtrådar och lösningar till en stor hemlighet (en forskningsanläggning som försvinner) i en ordlista i boken, vilket han själv tyckte var listigt, men det var inte så många som snappade upp det så han fick förklara detta för många läsare! För övrigt gillar han hemligheter inbyggda i världsbilden när han skriver, för det är ju han som bestämmer och kan alla hemligheter!
Exempel på hur hemligheter används dåligt i berättelser är när något överraskande dyker upp, kanske på slutet, utan att du har fått en enda ledtråd eller föraning om det. Ett annat är när läsaren luras in med en spännande hemlighet, som sedan visar sig vara i övrigt irrelevant. Jennifer Udden i panelen gillar Jacqueline Careys bok Kushiel's Dart men irriteras ändå på de återkommande utropen "... if I only knew then what I know now", vilka du efter hand börjar gissa vad de syftar på, och det bekräftas men först efter 500 sidor till. Ian Sales talade om att Ian M Banks Hydrogen Sonata har ett avslöjande på slutet som ändå inte betyder något, och att Gene Wolfes böcker är fulla av gåtor som han inte får lösning på och som egentligen inte behövs för böckerna är ändå ett nöje att läsa.
Exempel på hur hemligheter används väl i berätteler var, enligt MacLachlan Donna Tartts The Goldfinch, Gillian Flynns Gone Girl och Robert J. Sawyers Flashforward, där den senare är ett exempel på anti-hemligheter då mänskligheten får en kort inblick i var de kommer att vara om tjugo år. Uddens exempel var N. K. Jemisins The Fifth Season, och Ian Sales räknade upp Karen Joy Fowlers We Are All Completely Beside Ourselves, David Hutchinsons Europe-böcker och Rosemary Kirsteins Steerswoman-böcker, där fantasyinslagen av en modern läsare kan tolkas som vetenskap.
En hemlighet och stor överraskning vore om vi i salen vore utvalda av WorldCon att överleva och säkra mänsklighetens överlevnad medan en katastrof slog ut alla utanför rummet. Tänk om det faktiskt var så, spekulerade panelen i några ögonblick- Oops, nu sade jag visst för mycket!
Arya Starks många mord ursäktas för att hon är ett barn. Katniss Everdeen från Hunger Games är ung och vacker, och hennes berättelse är strukturerad så att hon bara dödar i självförsvar under den långa tävlingen på liv och död. Skulle inte en manlig huvudroll "tillåtits" att slå till först? I filmen Maleficent måste den elaka häxans elakhet förklaras med så många tillfälligheter att hon blir helt oskyldig, för att kunna vara huvudperson i en film.
Hurley påpekade också att hon inte vill vara sympatisk / "likeable" och inte skriva om den typen av personer man skulle vilja ta en kopp te med. Förresten, vem definierar vem som är sympatisk? Hurley gillar osympatiska huvudpersoner, som är sura och egenartade, men i alla fall är originella och trogna sig själva. Läs Joanna Russ fantastiskt roliga bok We Who Are About To!
Thoariya Dyer tog upp att många SF- och fantasyläsare är vana att läsa böcker med trevliga hjältinnor till uttröttnadens gräns och välkomnar böcker med mer ovanliga huvudpersoner. Om en sådan bok då når en icke-fantastikvan läsekrets kan de bli besvikna; där fanns ingen de kunde heja på!
Hollywood är snabba att döma ut filmer med kvinnliga regissörer eller huvudroller som floppar med att könet var anledningen, men för manligt dominerade filmer finns det alltid fler förklaringar. Det GÅR inte, enligt Kameron Hurley, att säga att filmer med kvinnliga huvudroller eller regissörer gör sämre ifrån sig, för vi har inte tillräckligt med underlag för att göra statistik på det, för vi har inte tillräckligt många gånger då någon velat ta en risk och satsa på det. Och Hurley, som arbetar med marknadsföring, vet att ursäkten inte håller att vi inte är vana vid kvinnliga ledare och inte kommer att bli det, för hon vet att man kan förändra folks preferenser, det är det hon jobbar med varje dag!
Ännu en panel om huvudpersoner, även den intressant, var Appeal of the Bland Protagonist. Paneldeltagaren och SF-nestorn Robert Silverberg berättade att han först läst titeln som the BLIND protagonist och hade då en egen bok att komma med, Hot Sky Midnight. Till stora delar var panelen överens om att ingen person egentligen är bland, alltså menlös eller harmlös. Den tråkigaste personen här i rummet "got their own shit"! Men man kan se det som någon som är normal och bekväm i sin egen värld, vilket kan vara en fördel när världarna man berättar om är väldigt speciella och originella. Silverberg sade att Philip K Dicks huvudpersoner kan verka galna, men de är funktionella i de samhällen de lever i. En röst ur publiken talade väl om huvudpersonen i Joe Haldemans Forever War, en normal kille som ses som hjälte enbart på grund av de omständigheter han mest av en slump hamnat i och gjort sin plikt. En påpekan var också att i YA finns många nedtonade hjältar/hjältinnor, därför att det gör det lättare för läsarna att identifiera sig med dem.
När jag ivrigt satte mig på föreläsningen The Science of Ted Chiang väntade jag mig tankar liknande mina egna kring till exempel den geocentriska värld han så fascinerande beskriver i The Tower of Babylon. Men Boaz Karni-Harel, som pluggat matematik och doktorerat i fysik, borrade sig längre in i vetenskapen och fördjupade sig i en detalj i den nämnda novellen jag dittills inte fokuserat på, nämligen hur världen måste vara konstruerad för att skapa slutscenen där huvudpersonen från vattensamlingen i himlen hamnar i en sjö på annan plats på jorden. Med utgångspunkt i Caesarskiffret och över Möbiusband kommer vi till att Gud måste ha konstruerat världen som en Kleinflaska. Med utgångspunkt i Fermats princip gav Karni-Harel sedan en förklaring till Story Of Your Life, novellen som ligger till grund för filmen Arrival, en förklaring som behöver ytterligare tolkning som jag tror men inte är säker på att jag gör rätt. Avslutningsvis diskuterade han Gödels ofullständighetssatser tillsammans med novellen Division By Zero. Mycket inspirerande föreläsning av en djupt insatt och engagerad person!
Ellen Miriam Pedersen gav en mångsidig föreläsning om golem som fenomen och jämförde dem med AI:n och robotar. En golem får inte kunna tala, för med ord skapas och avskapas ting. En golem får inte ha fri vilja och inte kunna reproducera sig, för det leder till osäkerhet och det kan inte accepteras. Dock skrev Chaim Bloch en berättelse om en kraftfull, egensinnig, lysten och attraktiv golem i opposition mot de reglerna. Det var spännande att se alla golem hon fotat runt om i Prag - statyer som kunde dyka upp litet här och där intill privata bostadshus.
Panelen Role of Secrets in Speculative Fiction modererades mycket väl av Jane Ann MacLachlan, medelst klokt uttänkta frågor och intressanta svar på dem från henne själv och deltagarna, vilka nästan alla själva är författare. Hemligheter kan läggas in som överraskningar i handlingen, som något som definierar huvudpersonen antingen genom att hen bär på den från början eller behöver ta reda på något om sig själv. Ian Sales berättade om hur han i en av sina böcker lade in ledtrådar och lösningar till en stor hemlighet (en forskningsanläggning som försvinner) i en ordlista i boken, vilket han själv tyckte var listigt, men det var inte så många som snappade upp det så han fick förklara detta för många läsare! För övrigt gillar han hemligheter inbyggda i världsbilden när han skriver, för det är ju han som bestämmer och kan alla hemligheter!
Exempel på hur hemligheter används dåligt i berättelser är när något överraskande dyker upp, kanske på slutet, utan att du har fått en enda ledtråd eller föraning om det. Ett annat är när läsaren luras in med en spännande hemlighet, som sedan visar sig vara i övrigt irrelevant. Jennifer Udden i panelen gillar Jacqueline Careys bok Kushiel's Dart men irriteras ändå på de återkommande utropen "... if I only knew then what I know now", vilka du efter hand börjar gissa vad de syftar på, och det bekräftas men först efter 500 sidor till. Ian Sales talade om att Ian M Banks Hydrogen Sonata har ett avslöjande på slutet som ändå inte betyder något, och att Gene Wolfes böcker är fulla av gåtor som han inte får lösning på och som egentligen inte behövs för böckerna är ändå ett nöje att läsa.
Exempel på hur hemligheter används väl i berätteler var, enligt MacLachlan Donna Tartts The Goldfinch, Gillian Flynns Gone Girl och Robert J. Sawyers Flashforward, där den senare är ett exempel på anti-hemligheter då mänskligheten får en kort inblick i var de kommer att vara om tjugo år. Uddens exempel var N. K. Jemisins The Fifth Season, och Ian Sales räknade upp Karen Joy Fowlers We Are All Completely Beside Ourselves, David Hutchinsons Europe-böcker och Rosemary Kirsteins Steerswoman-böcker, där fantasyinslagen av en modern läsare kan tolkas som vetenskap.
En hemlighet och stor överraskning vore om vi i salen vore utvalda av WorldCon att överleva och säkra mänsklighetens överlevnad medan en katastrof slog ut alla utanför rummet. Tänk om det faktiskt var så, spekulerade panelen i några ögonblick- Oops, nu sade jag visst för mycket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar