torsdag 4 maj 2017

The Nether

The Nether kallas cybervärlden i pjäsen med samma namn. I takt med att jordens resurser utarmats är det dit fler och fler människor beger sig för allt längre perioder. Men i en värld som kan byggas efter ens eget önskemål frodas det också otrevligare saker - i det här fallet, pedofili.

Förutsättningarna spaltas initialt upp i några rappa förhörsscener - alltför rappa, enligt min mening. Det är inte för att det är för svårt att hänga med (vilket det dock skulle kunna vara för en del åskådare), utan för att pjäsen inte får chansen att finna fotfäste i det som sägs. Senare skall dialogerna mynna ut i, enligt mig, oförsvarliga känsloyttringar, vilket får mig att tycka att balansen borde varit annorlunda.


I fokus för Morris, förhörsledarens, frågor står bland andra Sims (Reine Brynolfsson), skapare av en av dessa tillflyktsorter i gråzonen till vad som är lagligt. Eller är hans hem illegalt? I pjäsen tycks det ha skapats en myndighet/polisenhet för att reglera vad som sker i The Nether, men dess jurisdiktion och Morris mandat är otydligt. De här detaljerna hade inte behövt mer uppmärksamhet än att nämnas i förbigående, så hade jag litet på underarbetet till pjäsen, men nu blir de ytterligare några av de sakerna som borde vara glasklara men är luddiga.


För vad är anklagelsen? Sims intygar att alla deltagare i hans fantasivärld är vuxna människor som givit sig in på händelserna medvetet. Det som ser ut som pedofili och rent våld mot de oskyldiga små barnen existerar inte i verkliga världen, enbart som pixlar. Av vilken anledning lägger Morris (Nina Zanjani) så stor energi på att finna cyberdeltagarna i köttvärlden? Tidvis under de mer känslosamma scenerna verkar brottet vara att Sims gjort sin värld så vacker och lockande, andra gånger tycks Morris drivas av ilska över att som barn ha blivit lämnad av föräldrar som försvunnit in i The Nether. Vilket är själv brottet, vem dömer ut straffet? Nulla poena sine lege. Men här tycks Morris kunna utreda, döma och utmäta straff på en och samma gång.


Scenerna i Sims barnparadis är dock fascinerande och verkligen lockande. Projicerade på genomskinliga skärmar ser scenerierna artificiella och samtidigt underbart vackra ut. Och där finns det charmerande barnet Iris, spelad oerhört begåvat av Sigrid Johnsson den kväll jag var där. Iris lever oberört sin roll som det rena och oskyldiga som får och bör krossas - bör, därför att då blir gärningsmannen bunden till fristaden, och risken att hen skall förråda den minskar drastiskt. Och ändå har någon gjort det, och snaran dras åt kring Sims skapelse. Under tiden hinner Iris fundera på sin roll i verket, vilket betyder att hon börjar betvivla grunden för sin existens.


Som idog läsare av science fiction är det här inte den första historia jag ser/hör/läser som handlar om identiteter i och utanför cyberrymden, men känslan inställer sig att pjäsförfattaren, Jennifer Haley, inte är lika beläst på området. Programbladet talar om nutida grymheter på Dark Web, som slavhandel, mordkontrakt med mera, och visst är det bra att ta avstamp i verkligheten när man skriver och regisserar en pjäs i detta område. Men utan knivskarpa streck i juridik och val av moral hamnar fokus lätt fel, vilket jag tyvärr upplever att det gör i The Nether.

Länk till Dramatens sida om The Nether


Inga kommentarer: