Jag har lyssnat på en del av Albert Schnelzers musik, och uppskattar att den varit mer mjuk och melodiös än mycket annan modern musik. Kungliga Filharmonikernas beställningsverk Brain Damage visade sig ha liknande kvaliteter, men även kraftiga, skallande partier vilket man kanske kan vänta sig av titeln. Verket är inspirerat av Pink Floyds låt Brain Damage och satserna hade namn efter sångtexten; Folded Faces och The Dam Breaks för andra och tredje satsen.
De jagande, i mitt tycke fyrkantiga partier som återkom i främst träblåset var mycket njutbara, tillsammans med de långsamma partierna som växte och utvecklade sin egen harmoni. Brain Damage är ett mycket fint verk som jag hoppas blir uppskattat hos fler orkestrar.
Därefter var det dags för en filharmoniker, Emily Hultmark, att få träda fram till solistplatsen för Mozarts Fagottkonsert i B-dur. I Mozarts en mycket uppiggande konsert, förstås, med solisten och orkestern i perfekt samspel. Det var fint att få höra det stora instrumentet och dess djupa, mjuka klang på egen hand, och Hultmark trakterade det virtuost.De jagande, i mitt tycke fyrkantiga partier som återkom i främst träblåset var mycket njutbara, tillsammans med de långsamma partierna som växte och utvecklade sin egen harmoni. Brain Damage är ett mycket fint verk som jag hoppas blir uppskattat hos fler orkestrar.
Som extranummer fick vi en komposition av Hultmark själv, ett helhetsverk med förinspelade klanger och blåtonat ljus i salen vilket skapade en trolsk stämning. Mycket intressant!
Allra sist spelades Rimskij-Korsakovs tondikt Scheherazade, ett äventyr i fyra dynamiska satser. Den uttrycksfulle dirigenten Santtu-Matias Rouvali ledde orkestern till samma inlevelse och berättarglädje som han själv visade. Filharmonikernas unge konsertmästare Andrej Power spelade den återkommande, romantiska fiolslingan med en god avvägning mellan styrka och vemod, och det blev en minnesvärd avslutning på en bra konsert.
 |
| Foto: Jan-Olav Wedin |
2 kommentarer:
Vad menar du med fyrkantigt parti?
Jag förstår inte och det verkar inte heller vara någon vanlig musikalisk term.
Nej, det är ingen vanlig musikalisk term och jag hade svårt att komma på en förklaring för vad jag menar. Det var så att instrumenten spelade många korta noter i följd, uppåt och nedåt i registren, så att det i mina öron lät som att de rörde sig i små fyrkantvågor.
Bra att du frågade så att jag fick tillfälle att utveckla vad jag försökte säga!
Skicka en kommentar