Den rikt detaljerade världen och den många historierna som ligger till grund för vad som händer i Bilbo och Sagan om Ringen får sin förklaring i Silmarillion. Den börjar redan innan världens skapelse, när Ilúvatar samlar de heliga varelser han frambringat för att sjunga inför honom. När de för första gången skall sjunga samstämmigt är det en av dem som med sin vilja att styra sången åt det håll han vill skapar disharmoni och får de övriga att tappa bort sig i musiken.
För att illustrera vad som hände skapar Ilúvatar Arda, den kända världen, och samma sak händer igen. Den starke och motsträvige Melkor tar sig in i Arda och gör vad han kan för att kullkasta Ilúvatars planer och de andra Valarnas verk, och själv bli härskare. Under berättelsens gång blir det tydligt hur han åstadkommer det inte bara med direkta anfall mot de andra utan även genom att så misstankar och avundsjuka hos de alver och människor som efter hand börjar befolka Arda.
Många tycker att Silmarillion är mer svårläst än Bilbo och Sagan om Ringen, och de många passagerna som berättar om släkter, tronföljder och slag i kortfattad form är förstås inte alltid så engagerande. Men en del av historierna är fylligare berättade, som de polariserande händelserna när Melkors attack mot de övriga Valarna skapar misstro mellan alverna, en fiendskap som blir starkare och allvarligare av efterföljande händelser. Där finns också den spännande sagan om Beren och Lúthien, som inte bara är en berättelse om stark kärlek mellan en människa och en alv utan även en av de få kapitel där en kvinna inte bara är övernaturligt vacker utan även modig, då de båda tar sig till Melkors fäste och tar tillbaka en av Silmarillerna, de kraftfulla ädelstenarna som han stulit.
Skapelseberättelsen är fascinerande inte bara i hur genomtänkt och genomgripande den är, utan genom den vackra och nyskapande värld den målar upp. Ljuset, det viktiga och heliga, kommer ursprungligen från de två träden Telperion och Laurelín, och när de förstördes kunde en avglans räddas kvar i ett nytt skott, som i sin tur hotades men levde vidare i ett annat skott... Det väcker bilden av det heliga som något som är hotat och måste vårdas, men som också är levande och nära. Valinor där träden växte är ju en form av paradis som till en början kunde nås med skepp från Midgård, där människor, andra varelser och även Melkor och hans lierade hade sin boning.
För de här poetiska och fantasieggande aspekternas skull tycker jag att Silmarillion är en djupare berättelse, och värd att återvända till många gånger.
Fler böcker av J.R.R. Tolkien:
The Hobbit
The Lord of the Rings: The Fellowship of the Ring
The Lord of the Rings: The Two Towers
The Lord of the Rings: The Return of the King
För att illustrera vad som hände skapar Ilúvatar Arda, den kända världen, och samma sak händer igen. Den starke och motsträvige Melkor tar sig in i Arda och gör vad han kan för att kullkasta Ilúvatars planer och de andra Valarnas verk, och själv bli härskare. Under berättelsens gång blir det tydligt hur han åstadkommer det inte bara med direkta anfall mot de andra utan även genom att så misstankar och avundsjuka hos de alver och människor som efter hand börjar befolka Arda.
Många tycker att Silmarillion är mer svårläst än Bilbo och Sagan om Ringen, och de många passagerna som berättar om släkter, tronföljder och slag i kortfattad form är förstås inte alltid så engagerande. Men en del av historierna är fylligare berättade, som de polariserande händelserna när Melkors attack mot de övriga Valarna skapar misstro mellan alverna, en fiendskap som blir starkare och allvarligare av efterföljande händelser. Där finns också den spännande sagan om Beren och Lúthien, som inte bara är en berättelse om stark kärlek mellan en människa och en alv utan även en av de få kapitel där en kvinna inte bara är övernaturligt vacker utan även modig, då de båda tar sig till Melkors fäste och tar tillbaka en av Silmarillerna, de kraftfulla ädelstenarna som han stulit.
Skapelseberättelsen är fascinerande inte bara i hur genomtänkt och genomgripande den är, utan genom den vackra och nyskapande värld den målar upp. Ljuset, det viktiga och heliga, kommer ursprungligen från de två träden Telperion och Laurelín, och när de förstördes kunde en avglans räddas kvar i ett nytt skott, som i sin tur hotades men levde vidare i ett annat skott... Det väcker bilden av det heliga som något som är hotat och måste vårdas, men som också är levande och nära. Valinor där träden växte är ju en form av paradis som till en början kunde nås med skepp från Midgård, där människor, andra varelser och även Melkor och hans lierade hade sin boning.
För de här poetiska och fantasieggande aspekternas skull tycker jag att Silmarillion är en djupare berättelse, och värd att återvända till många gånger.
Fler böcker av J.R.R. Tolkien:
The Hobbit
The Lord of the Rings: The Fellowship of the Ring
The Lord of the Rings: The Two Towers
The Lord of the Rings: The Return of the King
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar