Anna-Maria Helsing |
Första stycket var Jean Sibelius underbara En saga op 9 (1901). Den kan låta ljus och klar, men dirigenten Anna-Maria Helsing drev den litet långsammare och tyngre än jag är van vid, vilket gjorde musiken spännande på ett nytt sätt. Partierna i svaga nyanser blev mycket svaga och avlägsna men glödde ändå, och det långa mer framåtdrivande partiet blev oerhört energiskt.
Likaledes kraftfullt lät Carl Nielsens Saga-dröm op 39 (1908), men något lättare och mer dansant. Och allra mest dansant lät förstås Hilding Rosenbergs Danssvit ur Orfeus i sta'n (1938), ett skönt modernt stycke som kan mäta sig med Gershwins Rhapsody in Blue. De ingående styckena i Rosenbergs svit har sinsemellan mycket olika karaktär, och både musiken och orkestern fick visa sin bredd. Det var en bra avslutning på en kort men intensiv och givande konsert!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar