Cloud Atlas på film

Tror du att din själ kommer att återfödas på en annan tid och plats och möta människor som varit viktiga för dig om och om igen? Det tror inte jag, men jag blev ändå djupt berörd av budskapet i David Mitchells bok Cloud Atlas. Ännu mer berörd och hänförd blev jag av filmatiseringen av boken.

Till att börja med var det svårt att föreställa sig hur handlingen skulle kunna överföras till film, fastän den innehåller så intensiva scener. En viktig del i bokens uppbyggnad är också att varje berättelse berättas till hälften för att sedan avbrytas av en ny berättelse, vilka sedan en efter en avslutas så att de till slut visar sig ha påverkat varandra genom tid och rum.

Det vackra är att regissörerna, syskonen Wachowski och Tom Tykwer, har kastat om kronologin utan att kasta bort bokens karaktär. Som äkta filmskapare har de sett var de kan förändra för att utnyttja filmmediet maximalt, men ändå låtit Mitchells visioner lysa igenom, med några tillägg av regissörernas egna. Fastän de har förändrat här och där, finns många viktiga detaljer och repliker ur boken med. Vissa nyckelscener och -repliker bokstaveras tydligare för att budskapet skall gå fram, och det ser jag som nödvändigt i en film där man inte, som med en bok, kan stanna upp och fundera på vad som hände.

Kan man förstå filmen om man inte har läst boken? Jag hoppas att man kan låta sig uppslukas av den, och inte fastna i ett pusslande med identiteter och sammanhang (vilket jag vet att jag hade gjort om jag sett filmen oförberedd). Det jag vill säga för att hjälpa pusslare att slappna av är att ekvationen inte går exakt ut (vilket jag är glad för). Alla händelser har inte motsvarigheter i ett annat århundrade, och människor är inte förutbestämt onda eller goda från inkarnation till inkarnation.

Några scener är mycket korta och växlar genast över i en annan. Jag tror ändå att de är tillräckligt talande för att man skall känna att man fått tillräckligt med information för stunden, inte slussats vidare för att skapa cliffhangers utan för att berättelsen fortsätter i ett annat århundrade. Eftersom jag känner huvudpersonerna och deras öden som vore de mina kusiner har jag lätt för att hänga med i scenväxlingarna, men jag tror att de distinkta miljöerna och skådespelarnas förändrade utseende är tillräckligt för att man skall veta i vilken situation man har hamnat.

Vad är då det budskap som Mitchell, regissörerna och huvudpersonerna i filmen vill föra fram? Klumpigt och enkelt uttryckt är det att inte utnyttja andra om att man är starkare eller för att det lär vara naturens ordning, och också att den enskilda personen som ser orättvisan inte får låta sig tystas för att den rådande ordningen verkar övermäktig. "Do what you can't NOT do." Det är ofta en fråga om mod och ibland om ett personligt offer.

Därför är detta också en hyllning till de svaga men envisa personer som faktiskt gjorde denna ansträngning: från filmen Sonmi, Luisa Rey och många andra, även David Mitchell, syskonen Wachowski och Tom Tykwer som för ut deras berättelse, men också alla som satt i biosalongen och omtumlat klappade i händer efteråt, kanske för att många av oss läst boken och längtat efter att få se resultatet av alla inblandades visioner. Jämför jag biobesökare med någon som riskerar sitt liv för att säga sanningen? Det är förstås övermaga. Men just av den här filmatiseringen blev det tydligt att vi inte bara behöver frihetskämparna utan också de som berättar deras historia. Och sedan bör vi inspireras av vad vi sett och bli ytterligare en röst för frihet, förtroende och samarbete.

Och musiken, Cloud Atlas Sextet, är sublim.