Galleri Riis har just sträckt ut ett finger från Oslo till Stockholm, och öppnar med en samlingsutställning med flera av konstnärerna knutna till galleriet. De flesta av dem är okända för mig, men på galleriets hemsida finns många fler bilder av deras verk. Det är bra, för det är svårt att få uppfattning om en konstnär av bara ett verk.
Spontant tycker jag om Sverre Wyllers skurna, tunga, rostiga stålkonstruktion, och när jag ser efter på hemsidan hittar jag fler verk av honom som jag uppskattar. Där kan jag också se att Tone Vigelands skira skulptur, som är ganska intetsägande i sin enkelhet, har en massa syskon av liknande art, och sedda tillsammans (en efter en) blir de mer intressanta.
De flesta av verken är väldigt stora och behöver mycket plats för att inte bli komiskt överväldigande. Dan Wolgers fem tavlor är däremot små och kräver att man kliver nära för att se den ännu mindre bilden och texten till. Wolgers låter bilder av serierutestorlek ackompanjeras korta dialoger som skulle kunna vara saxade ur en veckotidning från femtiotalet. Skämten är så sorgligt tråkiga! De är inte ens så tråkiga att de blir roliga. Bilderna ovanför verkar varken illustrera eller skära sig mot texterna. Jag brukar tycka om Dan Wolgers verk, men de här är bara förvirrande och inte så intressanta.
Det skall bli intressant att se mer framöver av konstnärerna som Galleri Riis tar hit.
Länk till Galleri Riis
Spontant tycker jag om Sverre Wyllers skurna, tunga, rostiga stålkonstruktion, och när jag ser efter på hemsidan hittar jag fler verk av honom som jag uppskattar. Där kan jag också se att Tone Vigelands skira skulptur, som är ganska intetsägande i sin enkelhet, har en massa syskon av liknande art, och sedda tillsammans (en efter en) blir de mer intressanta.
De flesta av verken är väldigt stora och behöver mycket plats för att inte bli komiskt överväldigande. Dan Wolgers fem tavlor är däremot små och kräver att man kliver nära för att se den ännu mindre bilden och texten till. Wolgers låter bilder av serierutestorlek ackompanjeras korta dialoger som skulle kunna vara saxade ur en veckotidning från femtiotalet. Skämten är så sorgligt tråkiga! De är inte ens så tråkiga att de blir roliga. Bilderna ovanför verkar varken illustrera eller skära sig mot texterna. Jag brukar tycka om Dan Wolgers verk, men de här är bara förvirrande och inte så intressanta.
Det skall bli intressant att se mer framöver av konstnärerna som Galleri Riis tar hit.
Länk till Galleri Riis
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar