Jag väntar mig att det skall flippa ut i nidbilder av change management-konsulter och vidlyftiga planer, men resonemanget håller ju hela vägen! Förutom vad gäller den viktigaste resursen: grabbarna själva. Skall de hinna skriva, repetera och uppföra två pjäser om året i vardera genrerna skräck, science fiction, klassiker och barnteater? Och samtidigt hålla generösa öppettider på sitt apotek?
Men jag tvivlar inte på att de skulle kunna göra underverk inom teatern. Då och då avbryts verksamhetsberättelsen med scener ur samtidsdramat Pontus och Erik. På 0,8 kvadratmeter parkettgolv (patenterat av gruppen?) och på 0,8 sekunder växlar stämningen till den innerliga kärlekshistorian mellan Erik och Pontus, som drivs ifrån varandra av depressionen som uppstår när ett ständigt jobbsökande aldrig leder till resultat. Det är väl skrivet och känsligt spelat, och en påminnelse om vad teater är när det är som bäst.
Under andra scener illustrerar de på andra sätt bristen på inkomstbringande arbete i skådespelarbranschen. Jörgens utläggningar om den låga A-kassan avbryts när de två andra påpekar att just han ju faktiskt fått ett fast uppdrag i Paraplyerna i Cherbourg senare i vår, och att han syntes i TV hela hösten i I Anneli. Jaaa... Näää... Och när de kommer på att Torbjörn har tagit emot svarta pengar måste han be om ursäkt, speciellt till Mona Sahlin som sitter i publiken. Det är inte lätt att agitera när inget är riktigt svart eller vitt.
Foto: Jens Peter Karlsson
Vad är det nu för ett apotek de vill öppna? Jo, ett med personligt bemötande, kulturell prägel, kanske ett musikaltema på hela köpet om man önskar det, och teater på 0,8-kvadratmetersscenen utom under rusningstid när alla måste hjälpa till i kassan. Den farmaceutiska kompetensen tar de in via en konsult, och visst får man drömma om hur hon skall vara? Gun, en pensionerad receptarie från Österlen som gillar att vandra längs stranden. Och varje krona av överskottet skall gå till teater.
Jag hoppas att de inte var sarkastiska. Jag skulle vara jätteglad för deras och min skull, och för många andras också, om de vid sidan av teaterarbetet kunde driva ett inspirerande apotek. I foajén på vägen ut sålde de andelar i Apoteksrepubliken och ett prov ur deras sortiment: en tub C-vitaminbrus med en haiku av Tomas Tranströmer. De har köpt loss 48 av hans dikter, säger de, och jag kommer gärna tillbaka och handlar tills jag har samlat alla.
Länk till Stadsteaterns sida om Teaterrepubliken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar